Nu är det den tiden då det aldrig blir dag. För en stund är det morgon, sedan kväll. Resten är natt och mörker. Man mera anar än ser och ljuden fyller landskapet: ett kråkkrax, grenar som bryts, snögnissel…
Nu är det den tiden då det aldrig blir dag. För en stund är det morgon, sedan kväll. Resten är natt och mörker. Man mera anar än ser och ljuden fyller landskapet: ett kråkkrax, grenar som bryts, snögnissel…
Jag följer din blogg via min RSS. Idag insåg jag att jag nog aldrig lämnat en kommentar och sagt att jag uppskattar att få följa med på era promenader!
Tack,
det låter fint att ha ”hemligt” sällskap av Nattens bibliotek på vandringarna i skogskanten här.
Vi är några stycken som gör dig sällskap. Men vi är lätta att hålla reda på. Och vi stör inte.
Bodil, så vackra bilder!
Uppskattar mycket dina promenader i såväl litteraturen som i naturen.
Tack för era vänliga ord här. Det är naturligtvis betydelsefullt för mig att veta att jag har läsare.