Idag vill jag visa en Greifswaldanteckning som inte handlar om politik och förtryck. Den är från den 15.10 1981 och på sätt och vis kan man säga att ämnet är aktuellt:
Idag när jag kom hem till mitt fula Plattenbau-tillhåll på Makarenkostraße från förmiddagens politiska drabbningar på NEW (Nordeuropawissenschaften) tog jag mig, efter en snabb måltid på den där eviga risgrynsgröten med gula kaukasiska russin till, en lång eftermiddagspromenad i skogen mellan bostadsområdet och havet, förbi Kloster Eldena och ut mot Wiek. Innan jag vände tillbaka stod jag ett tag på bron över den lilla floden Rück och tittade ner i vattnet. Sedan tog jag den smala, överdrivet raka skogsvägen ”hemåt” igen, förbi Waldhaus. Jag såg den sista eftermiddagssolens låga ljus färga bokstammarna svagt röda och då plötsligt blev det alldeles klart för mig i vems landskap jag vandrade: I Caspar David Friedrichs.
Och nu sitter jag i mitt trista rum och tänker på mitt möte med Caspar David Friedrich i skogen. Tankarna hoppar och jag minns en solnedgång i Pyrenéerna år tillbaka som hade en ”onaturligt” tjock orange färg, som verkade så bekant. Ja, jag hade sett färgen på Salavador Dalís målningar. Och så ser jag i minnet en rödbrun katalansk åker framför mig och minns att jag sett den på en tavla av Joan Miró – exakt den färgen. Ingen uppfinner färger och ljus, ljus och färger finner man.
Jag hittar inte den tavla av Friedrich som jag främst tänkte på, men något av det där ljuset finns också i den här tallskogsbilden som heter Abend (fast inte riktigt ändå):
Och nu kan jag inte låta bli att också sätta in Wiesen bei Greifswald med den milda himmelsfärgen och det mjukblekgröna gräset och de karakteristiska tornsiluetterna: Nikolai, Marie, Jakobi.
Och egentligen hör en avbildning av klosterruinen i Eldena också hit. Vi ser de små munkgestalterna, verklighetens valv och drömmarnas höga valv:
Växlingen från öststatstristessen till ’det här är ju Caspar David Friedrichs landskap!’ var vacker att läsa.
Vyn över Greifswald såg jag på utställningen på Nationalmuseum. I original är den så liten och så noggrant målad att man skulle kunna studera den med förstoringsglas.
Tack Håkan,
hur är det med tallskogen? Var den med på utställningen? Jag funderar nämligen på hur den kan se ut i verkligheten, för jag har hittat två mycket ”återgivningar” av den på nätet. Jag valde den mildare och lite suddigare, men kanske är den med mörkare träd och hårdare linjer den rätta…