Igår kväll ålade jag mig mödosamt in under däcket på baksidan – den sida jag brukar kalla ”framsidan” när jag befinner mig där – av huset. Om det nu heter ”däck”; i alla fall är det väldigt trångt där under. Londi tittade in från den ena sidan och krafsade då och då glatt till med framtassarna, hon trodde väl att jag lekte en ny lek. Egentligen är den här lilla undre världen igelkottens och medan jag ålade omkring i halvmörkret, kom jag också i närheten av en liten lövhög, som väl är igelkottens bo eller gömställe. Vad jag gjorde där nere? En razzia. Under somrarna när vi sitter och äter på däcket, kan det hända att en tappad gaffel eller kniv hittar vägen mellan två av träspjälorna och – försvinner. Jag ville samla bestick. Allt jag hittade var en sked, en verkligt rostfri sked, för den såg ut som ny, fastän den väl legat där i, ska vi säga, tre år. Ja, jag hittade några bollar också och så den här:
Något att kakla badrummet med kanske?
Jätteroligt! Var har du hittat den? Jag menar innan den försvann i halvmörkret där nere. Och vad tycker Londi om den? 😉
Hej Keri,
igen, nyss sågs vi ju någon annanstans.
Egentligen är den där kakelkatten inköpt i en souvenirbutik i backen upp till Gradara, slottet, där Paolo och Francesca förälskade sig i varandra (Divina Commedia, Canto V).
Londi går mest på lukt, så hon förhöll sig neutral.
😀