Jaan Kaplinski: Men jag vill vara luft

På bokmässan i Göteborg år 2007 stod estnisk litteratur i centrum och jag lyssnade på flera uppläsningar av estnisk poesi och med mig tillbaka hem förde jag flera estniska diktsamlingar eller dikturval. En poet jag lyssnade till var Jaan Kaplinski

JK

och under tiden som gått efter detta lyssnande har jag då och då läst i hans bok ”Någonstans vid världens kant”. När jag nu ska välja en dikt drabbas jag av ”die Qual der Wahl”, men jag tar mig samman och träffar ändå mitt val. Den här vill jag läsa idag:

Men jag vill vara luft
vara vind och lyfta flygfiskarna
från vågorna och lägga tillbaks dem på vågorna

jag vill vara vatten
vara sjö bära doppingens
bo glimra i näckrosors skuggor

*jag vill vara skog
ett hem för alla vänta
växa och susa men en gång också

  • ända till den allra sista strimlan
    från landsvägar och städer –
    ta min jord tillbaka*

bok

Dikterna i ”Någonstans vid världens kant” är översatta av Juris Kronbergs och Guntars Godiņš. Förlaget är Ariel Skrifter.

4 tankar om “Jaan Kaplinski: Men jag vill vara luft

  1. Jag missade tyvärr bokmässan med Estland i fokus. Men de här baltiska litteraturerna är för mig jätteintressanta. Jag måste erkänna att det var tack svenska översättningar som jag öppnade för mig den nyaste i de här litteraturerna, främst poeterna.

  2. Översätts det mindre av baltisk litteratur till ukrainska än till svenska? Är Baltikum inte en region man intresserar sig för särskilt mycket i Ukraina när det gäller litteratur?

  3. Ja, tyvärr, betydligt mindre. Allting som pågår där uppe (om man ser härifrån) ser man inte. Tyvärr. (Jag försökte göra några provöversättningar via svenska och engelska (för jag kan inte de baltiska språken) och introducera några yngre poeter, som, t ex, fs från Estland (potyah76.org.ua/potyah/?t=127) och Sergej Timofejev från ORBITA från Lettland (potyah76.org.ua/author/?a=78). Fast ORBITA är ganska kända här: dels därför att skriver på ryska, dels därför att de är multimediala.

Kommentera