Venzone: Friuli

Språkligt är Friuli (eller Friuli-Venezia Giulia) ett slags Europa i miniatyr. Här finns alla de tre stora europeiska språkfamiljerna representerade. Det romanska, det slaviska och det germanska lever här i flera olika varianter. Och när det gäller landskapet så är variationen också stor: här finns hav, sandstränder och klippor, slätter och höga alptoppar. (Och det lär vara så att var fjärde stol i världen tillverkas här.)

karta

Långt upp i norr eller nordost, mellan Gemona del Friuli och Resiutta, ligger den lilla staden Venzone omgiven av sin medeltida stadsmur. Här har genom tiderna både kelter, romare och olika germanska stammar satt sina spår. Stadens namn, då i formen Clause di Abintione, finns för första gången dokumenterat år 923. Stadsmuren färdigställdes 1258 under ledning av Glizoio di Mels. Staden hörde i århundraden till Republiken Venedig och under en kortare tid i början av 1800-talet sorterade den under Österrike. 1866 kom den att införlivas i det nybildade italienska kungariket. 1976 nästan totalförstördes den av en jordbävning som drabbade en stor del av det inre av Friuli. Men staden har återuppbyggts på ett i det närmaste perfekt sätt. Jag hörde någon, som inte är från Venzone, säga, kanske med ett stänk av avund i rösten: ”Varenda sten är tillbaka på den plats där den var före jordbävningen. De är inte kloka.”

Vi kom till Venzone i kvällningen och solen hade hunnit försvinna bakom de höga bergen, men det fanns folk lite här och där på de smala gatorna och vid det stora torget i mitten.

rådhus
Palazzo del Municipio

torg
stora torget med Palazzo Radiussi med de tre vackert inramade fönstren

I solljus såg staden förstås helt annorlunda ut – vit sten mot lysande blå himmel:

kapell
Capella di San Michele

dom
Duomo di Sant’Andrea Apostolo

interiör
interiör av domen

port
Porta San Genesio

Även om det finns en del turister i staden, så tar de aldrig överhanden i stadsbilden. På de små trattoriorna och i barerna sitter till största delen folk från staden. Efter några dagar började vi känna igen både den ene och den andre, när vi gick omkring.

restaurang
Locanda al Municipio

På en plats nära stadsmuren finns en underlig ruin, som jag tyvärr inte tog reda på något om, medan jag var i Venzone. Det verkar som om byggnaden som en gång stod här förstörts så grundligt (kanske under jordbävningen, kanske tidigare), att man inte kunnat eller velat rekonstruera den. Den består av murdelar med fragment från statyer, reliefer och kapitäl som liksom är påklistrade med murbruk eller cement.

huvud

huvud 2

På en husvägg fick jag syn på det här dramatiska reliefmotivet:

relief

I Venzones sydvästra hörn finns Casali Scjs med sin dunkla vakttrupp:

getter

• • •

PS Här lägger jag in länkar till ett par av mina tidigare Friulitexter:

Friuli: Aquileia

Friuli: Cormons

En gränshistoria eller två

Palmanova – en matematisk önskedröm

En tanke om “Venzone: Friuli

  1. Tack för bilderna! Vi var bara några timmar i Venzone, men det är en stad man inte glömmer. Gatorna som släta stengolv. Någon sorts sträng renhet i alla dessa sammanfogade stenmurar. Något envist ”vi ger oss inte, vi har byggt upp igen”.
    Jag reste i minnet på kartan: Cividale, Aquilea, Palmanova…

Kommentera