Ich bin am grünen Weg

Erika

Erika blir snart 90. Hon går fortfarande med lätta steg, men hennes rygg är böjd och ibland känner hon sig väldigt trött. Så länge hennes hund Eminka finns, måste hon leva, säger hon. Och så länge hon klarar att tillbringa somrarna i sin Hütte ute i Veverská Bítýška vill hon det också. Hon har utedass och tvättar sig med regnvatten. Annars är det ett vackert och välbyggt litet hus och hon har parabolantenn.

Hütte

Hon berättar om sina grannar, om ryssarna bredvid som botar de flesta krämpor med urin – "de kissar på varandra", om kanadensarna på andra sidan som missköter sin trädgård och inte förstår hur man lever i en Hütte. Hon är helt och hållet tvåspråkig, tjeckiskan har hon levt med under sina många många år i Brno och tyskan har hon från sin wienerjudiska barndom och ungdom. Hon känner många i stugområdet och hon brukar gå på hundpromenad med flera av dem. När hon går ut lägger hon en lapp på verandabordet. ”Ich bin am grünen Weg”, står det på den – "jag är vid den gröna vägen" och då vet alla var de kan hitta henne.

Bítýška ligger någon mil utanför Brno och går man ett litet stycke från Erikas Hütte ser man slottet Veveří som blir nyare och nyare för varje år som går. Snart är det perfekt och sedan får det kanske förfalla igen.

Veveri

Erika har alltid mycket att berätta när vi kommer på besök. Mycket handlar om grannarna: ”Die Nachbarn grillen – sie sind sehr modern.” En del rör praktiska svårigheter med lantlivet: ”Das Regenwasser kann man heuer nicht benutzen, weil mir alles reingefallen ist.” Det hon säger innehåller en del gåtfulla ellipser, man måste vara bekant med kontexten.

Förra året skrev jag något här om wienertyskans överanvändning av verbet ”geben” som förutom ”ge” bland annat täcker ”ställa”, ”sätta”, ”lägga”. I Erikas variant har ”geben” och då inte minst ”weggeben” ett ännu vidare spelfält. Jag samlade några uttryck igen, för jag vill absolut hålla dem kvar:

Wenn ich Dinosaurier im Fernsehen sehe, gebe ich das Bild sofort weg.

Früher hatten sie hier bei der Brücke ein Buffet, aber jetzt haben sie es weggegeben.

Immer wenn ich unsere Politiker – die sind alle so blöd – sehe, gebe ich den Fernseher weg.

grüner Weg
Ich bin am grünen Weg.

2 tankar om “Ich bin am grünen Weg

  1. Ah, vad härligt!

    Dinosaurier und Politiker zum Weggeben! Grandios!

    Hur lärde ni känna henne? Av en slump – eller är hon någon släkting?

    Och går Veverská Bítýška att översätta?

  2. Erika är en gammal väninna till R:s mor och jag har träffat henne vid ett antal sommarresor genom Tjeckien under de senaste tjugo åren. Det är alltid fascinerande att lyssna på henne och ofta väldigt roligt. Ibland kan jag inte låta bli att memorera någon formulering som jag tycker särskilt mycket om för att sedan skriva upp den på en papperslapp som jag stoppar på mig och sparar.

    *Veverská* har väl med *Veveří* att göra, men *Bítýška* vet jag inte, men jag ska fråga R.

Kommentera