Sibilla Aleramo igen

Just nu är Sibilla Aleramo på min tapet igen. Idag vill jag visa ett litet citat ur hennes dagböcker. Det rör sig om något som det ofta har funderats över av många, det handlar om vad som egentligen når fram till läsaren av det som en författare skriver. Och ändå säger Aleramo något särskilt för att hon liksom stannar upp i det undrande och osäkra.

Ma come è difficile stabilire un rapporto di comprensione fra lettore ed autore. Chi scrive non arriva mai a sapere quel che veramente ha dato a chi legge. Nello stesso modo che la nostra voce e il nostro aspetto si riflettono diversamente in ciascuno di quelli che ci odono e ci guardano, … così il senso e il valore della nostra opera appare differente a seconda dell’animo che l’affronta. (Dal mio diario, 12 Febbraio 1911.)

Men vad svårt det är att upprätta ett förhållande av förståelse mellan läsare och författare. Den som skriver får aldrig veta vad hon eller han verkligen har givit till den som läser. På samma sätt som vår röst eller vår ståndpunkt reflekteras på olika sätt i varje människa som hör oss och ser oss, … så framträder meningen och värdet i vårt verk på olika sätt beroende på den själ som möter det. (Ur min dagbok, 12 februari 1911.)

bild

PS För en tid sedan skrev jag lite om Sibilla Aleramo och hennes mest kända roman här.

2 tankar om “Sibilla Aleramo igen

  1. Bodil
    jag har upprepade gånger tittat på bilden. Den är så fascinerande, utstrålar vid en första anblick en stark melankoli, men sedan också något starkare underliggande, som en sorg. Munnen säger mig att det är sorg, men kanske också en grundläggande tanke om orimligheterna i livet. Jag hade gärna hört hennes röst. Kanske hade den kullkastat allt jag förnimmer när jag ser hennes ansikte.
    Thomas

  2. Thomas,
    det var kanske något liknande för mig. Jag fascinerades av bilden på bokomslaget till en av de böcker om Sibilla Aleramo jag just nu läser. Dagbokscitatet tog jag ur en annan bok – utan bild på framsidan, men jag ville illustrera det med just den här bilden.

    Har du förresten läst ”Una donna”? Den finns på svenska. Jag tror att det är den enda bok av hennes om finns i svensk översättning. Det märkligaste med den boken är nog att den känns så modern, så nutida, fastän det är över hundra år sedan den skrevs.

Kommentera