Så här mitt i dagarna av abstrakt vackert oktoberljus kommer ögonblicket då den gångna sommaren som nyss ändå på något vis kändes nära plötsligt försvinner ner i en rämna i tiden och skjuts bort till en annan och onåbar epok. Har det någonsin varit sommar? Är det där jag som sitter lutad mot den varma eftermiddagsskuggan under de höga kastanjerna och dricker en iskyld citrondryck och tänker på ingenting mer än kanske på var jag ska hämta vatten åt Londi nästa gång?
En het dag i Parma!
Härligt svettig.
Aaahhh, denna ljuvliga sommartid som fyller våra drömmar! Snart, snart, viskar hjärtat, snart är det sommar igen och livet blir lättare. Håll ut i vintermörkret! Sommaren är inte enbart en chimär. Naturen vilar sig bara en kort stund, för att snart leva upp med ny kraft. Snart…