Labyrint

Nej, jag syftar inte på det där tjeckiska bokförlaget, som försöker med att reading is sexy, fast det är förstås där labyrintfunderandet tog fart. Ordet ”labyrint” verkar finnas i en nästan identisk form i en rad europeiska språk, fast de flesta språk också har en inhemsk variant som lever undanskymd av det här märkliga ordet som på någon vis verkar avbilda det hemlighetsfulla i labyrintens vindlingar. ”Labyrint” är ursprungligen ett grekiskt ord, fast ursprungligen är kanske inte rätt ord för ”labyrint” går, antas det, tillbaka på ett kretensiskt ord från förindoeuropeisk tid.

Idén om labyrinten har fascinerat oss människor sedan urtid. För den blicken och tanken bort från vår dödlighet, från den ”raka” vägen från födelse till död? Eller ger den oss kontakt med vårt undermedvetna? Om man vandrar om kring i en så kallad trädgårdslabyrint – det har nog många av oss gjort – bärs man av instinkten snarare än av den analytiska tanken. Och man är skyddad av labyrinten, fast kanske också hotad, men på ett milt sätt, man kan ju inte ramla ut, för alla vägar leder ju egentligen inåt. I en labyrint råder framför allt centripetalkraften.

Jag har tittat på lite bilder på labyrinter, många föreställer trädgårdar, ofta vackra med just det där inåtsuget, men den bild som kanske grep mig mest var den här på sätt och vis ganska oansenliga:

Ser den inte ut som en stiliserad avbildning av en hjärna? Är labyrinten kanske just en bild av hjärnan, dess nästan obegränsade möjligheter och omöjligheter, dess irrgångar och gömslen. Ur den kommer vi aldrig ut.

Till sist den här fingerlabyrintenten från år 2000, modern och uråldrig, en stram schematisk avbildning av vår bundenhet vid här och nu i alla tider. Med fingret kan vi följa skåran varv efter varv, hit, dit, runt, alltid in, kanske någon gång ut, sedan in igen.

16 tankar om “Labyrint

  1. Kommer du på något annat ord på svenska för labyrint, än just labyrint?

    Läste just i en liten etymologisk ordbok jag har att Labyrint var själva palatset där Minotauren bodde, och det hade jag glömt, men så var det ju.
    I den bemärkelsen, som en fälla där unga människor går in för att bli monsterföda är ju labyrinten en tämligen mardrömslik sak.

    Och lösningen på problemet då tråden, Ariadnetråden, vad är egentligen den? Mäniskans förmåga att kringgå hinder?

    Under medeltiden ska labyrinter ha varit ofta förekommande. Bland annat fanns det i de stora katedralerna (kanske också i mindre kyrkor?) ofta en labyrint i golvet.
    Av symbolisk betydelse, antar jag.

    Jag har kluvna känslor för de där labyrinterna, får gärna en Alice i Underlandet förnimmelse av dem.
    Inte de låga som låg som mönster av runda stenar på platser i landskapet, som man sprang igenom som barn. men de där med höga väggar.
    Jag undrar om de inte är mer fällor än något annat.

    Samtidigt vore det onekligen en ball grej att ha, en alldeles egen trädgårdslayrint, av cypress eller idegran eller något annat tätt.
    Men utrymmeskrävande.

    Glad Påsk på dig, det är väl fel dag att säga det, men säger det ändå!

  2. Hej Karin,

    jag har också slagit upp lite i olika etymologiska ordböcker och bland annat hittat det där om Minotaurus, men på andra ställen har jag hittat tvivel på detta och det är väl i sin ordning eller ska vi säga i sin utsökta oordning. Jag läste också att ”labrys” skulle betyda ”dubbelyxa”, en symbol för Zeus eller snarare den kretensiske Zeus, fast också det betvivlas på annat håll. Men något uråldrigt kretensiskt är det väl med både ordet och begreppet.

    Spännande att du tar upp Ariadnetråden, fast jag minns inte riktigt hur det var med den. Ett sätt att hitta tillbaka till utgångspunkten? Ett smartare sådant än Hans’ och Gretas med brödsmulorna.

    Apropå labyrinter i kyrkor så är fingerlabyrinten på andra bilden en labyrint som sitter på en kyrkvägg. Och nu läste jag att det inte är skåran man ska följa utan upphöjningen.

    Jag letade en stund, men utan framgång, efter ett ställe i Faust där jag tror att det ska stå något om jordens eller människans labyrintiska lopp eller lopp i labyrinten, men kanske blandar jag ihop det med något annat. Hos Kafka är förresten labyrinten en vanlig bild och där är nog labyrinten just en fälla.

    Trädgårdslabyrinter tycker jag mycket om, det är något både spännande och skyddande över dem. På tyska finns det förresten en synonym till ”Labyrinth” som har just med denna form av labyrint att göra: ”Irrgarten”. På svenska finns det väl det vaga ordet ”irrgång” men också det mer precisa (syftar alltså på en bestämd typ av labyrint) ”trojeborg”, vad det nu kan ha för ursprung.

    Glad Påsk – det ska den väl bli när vi är igenom långfredagslabyrinten.

  3. Jag tror att det var prinsessan Ariadne som blev kär i någon som skulle in i labyrinten och som till sin älskade gav ett garnnystan, så att han skulle kunna ta sig ut igen.

    Trojeborg tycker jag låter mycket intressant. Har aldrig hört det.
    Kanske borde man googla…

  4. Att ta sig igenom en labyrint är väl inte så svårt, det är ju bara att gå efter väggen. I alla fall: jag knycker ur NE:Trojeborg, den i nordisk folktradition vanligaste benämningen på en labyrint. Andra förekommande namn, som ”Trelleborg”, ”Viborg”, ”Ringborgstad”, ”ryska fästningar”, ”Nineve”, ”Jerusalem” och ”Jerichos ritning” vittnar ävenledes om att en sådan labyrint symboliserade en stad eller borg. Trelleborg!

    I googlevimlet ser jag också att trojeborgen i Finland kallas ”Jungfrudans”. (Så heter ju också en stadsdel i Sthlm eller Solna om jag inte minns fel). Jag citerar från en okänd site mer för att det är litet kul och kan associera till Ariadne än som ett faktum: Det finlandssvenska namnet på våra stensättningar, jungfrudans, påminner om grundorsaken till att våga gå in i labyrinten: det är kvinnan bakom allt. Ett monster hade fångat en jungfru som måste befrias.

    Jag tänker mig att om detta hade varit i dag hade väl militanta djurrättsaktivister dragit en lans för monstrets rätt: skall man lämna det att svälta ihjäl inne i labyrinten?

    Å andra sidan är väl inte tillgången på jungfrur så överväldigande.

  5. Labyrinten i kristna sammanhang sägs att ha göra med färden till Jersualem såväl värdsligt som andligt eller jordiskt och himmelskt.

    I Sverige finns de flesta äldre labyrinter utmed kusterna. Det ansågs gynna fiskelyckan att gå genom en labyrint innan man gav sig ut på fiskafänge. Norrbotten är den del av världen där labyrinterna ligger tätast. Ofta på öar i Norrbottens skärgård.

    http://www.nll.se/threesection.aspx?id=49025

  6. Lite om ordet. Enligt Hellquist skulle labyrint gå tillbaka till labrys = dubbelyxa, som var den kretensiske Zevs symbol. Så boningsnamnet Labyrint på Kreta skulle alltså betyda ‘dubbelyxans palats’.

    På engelska sägs väl ofta ‘maze’. Vårt irrgång motsvarar säkert tyskans Irrgarten, även om jag för min del mest använder det ordet mer i bildlig betydelse.

  7. Här ser jag att ni – utan svårighet – tar er igenom labyrinten medan jag mest verkar vara inställd på att fastna i den, inte helt motvilligt.

    Undrar vad det engelska ”maze” döljer i sig – en labyrint?

    Kanske är kvinnan i förlaget Labyrints reklam en sådan där ”jungfru” som sitter fången längst inne i labyrinten och väntar på att bli räddad – av läsarna?

    Och visst är det så att ett monster också har rättigheter.

    Jag minns att Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” beskrevs av någon som en labyrint. Vid närmare eftertanke tycker jag att det ligger mycket i det – fast egentligen är det väl många romaner och noveller som är skapade som ett slags labyrinter…

  8. Här är en engelsk maze i en tysk trädgård!
    http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Schönbusch4.jpg

    «Public hedge maze in the ”English Garden” at Schönbusch Park, Aschaffenburg, Germany«

    Är Schönbusch Park = de vackra buskarnas park?
    I mitten döljer sig ingen jungfru, utan ett träd i kanske jungfrulig grönska.

    Mitt i deta labyrintande kommer jag att tänka på Brio-spelet labyrint där man skulle vick en kula genom svårare och svårare labyrinter. Några av sönerna klarade det med nästan förbundna ögon — själv föll min kula pladask alldeles för ofta.

  9. Men man kallar ju inte bara en sån här välordnad sak för en labyrint, väl? Det finns labyrinter med MÅNGA vägar, och just irrvägar.
    Den under palatset på Kreta måste ju ha varit en sån.
    I Tolkiens Sagan om ringen går hjältarna genom Morias berg, dvärgarnas gamla gruvgångar – och jag lovar, där finns det mer än en väg!

    Labyrintspelet (Brio) var jättekul! Jag var urbra på det.
    Mina barn har ett nytt spel som heter Labyrint där man puttar kort så att spelplanens (labyrintiska) utseende förändras hela tiden. Det är jag heldålig på.

    Och Minotaurus i Labyrinten käkade både unga män och unga kvinnor, ett dussin av varje varje år.
    Det tycker jag var rätt mycket, så jag skulle nog inte gå på djurrättsaktivisternas linje i just den frågan.

  10. De mest labyrintiska labyrinterna konstrueras kanske av djur som till exempel gnagare eller rävar. Tänk vilka virrvarr av gångar de kan gräva fram under marken. Vem hittar där mer än byggherrarna själva? Fast de ”djuriska” labyrinterna kanske skapas efter andra principer än de mänskliga?

  11. En grej man kan undra är om en labyrint måste vara platt. Eller kan den vara i tre dimensioner?
    Djurens bon är väl ofta just i flera våningar. Fast jag har då aldrig funderat över t ex en myrstack som en ”riktig labyrint”.
    Principerna, i den mån de finns, är nog samma som för mänskligt boende i till exempel grottor i berg osv.
    Det finns fortfarande bostäder nere i södra Frankrike som kallas troglodyte, och som är just grottor, ibland med ett modernt hus i anslutning, ibland med FÖNSTER på själva berget.

  12. Och i mina (hjärn)labyrinter dyker syditalienska grottboningar upp, till exempel Sassi di Matera. Här har det bott människor i minst tiotusen år och det är bara några årtionden sedan det verkliga grottboendet där upphörde.

    http://www.sassiweb.it/

  13. Nog för att detta inlägg är numera ganska gammalt men även jag vill lägga in ett ord om labyrinter.
    Ordet ‘labyrint’ syftar i engelskan till de byggnader (eller hur man nu skall uttrycka sig) där det enbart finns en väg till slutet eller mittpunkten och ‘maze’ till de varianter som har ett virrvarr av olika utgångspunkter.

    Sedan om en labyrint måste vara platt beror väl helt enkelt på i vilket sammanhang man talar om en labyrint, symboliskt sett utifrån de flesta trosläror kan livet ses som en enda stor labyrint och sökandet efter livets mening eller Gud.

    Om man nu sedan ser till den grekiska myten om Minotauren så var det ju så att var nionde år (ibland varje år, beroende på källhänvisning) så offrades sju män och sju kvinnor (jungfrur) till Minotauren (eller Asterión som han även kallas) som ett krigsskadestånde, eller tribut, som Athenarna blev tvungna att betala till Kreta.
    Theseus var Athens prins (kungens son, hur ofta används ordet prins i grekiska myter egentligen?) som förälskade sig i kung Minos dotter Ariadne som då hjälpte honom med ett garnnystan.

    Det finns många intressanta tolkningar och idéer om labyrinten och en av de mest främsta inom litteraturen är ju Jorge Luis Borges som använde sig av denna symbol ganska ofta.

    Labyrinten förknippas även med liv och död och det sägs att gravar som är labyrintformade är till för att skydda den döde men även hindra denne från att gå igen.

    Det finns en uppslagsbok med symboler som är ganska uttömmande på just labyrinter som går under titeln ”Symboler – en uppslagsbok” där symbolernas betydelse definieras utifrån olika trosuppfattningar som gås igenom.

    Jag hoppas att detta inte var allt för svävande och osammanhängande men ibland blir man lite ivrig om man råkar på något man är intresserad av.

    Mvh / Wit.

Kommentera