Månad: mars 2007

Ödlan

Bodil Z 3 kommentarer

![bok](/wp-content/PICT6/PICT6172_02.jpg @alignright)En av mina favoriter i Hellmut von Cubes ”Tierskizzenbüchlein” är den lilla texten om ödlan. I den finns det ödletröga och det reptilkvicka samlade i ett korn.

•
•
•

Ödlan

Det var en gång många djur som var på väg till himlen. En vis man med samma mål anslöt sig till dem och frågade i tur och ordning ut dem om deras liv. Då räknade räven upp sina äventyr, ekorren berättade om sin rörliga tillvaro, en sutare simmade i stora drag igenom sitt liv för honom, en tupp gjorde sig märkvärdig med sina plikter, en daggmask mumlade dunkla ting och en loppa visste mycket om det mänskliga.

Men när det var ödlans tur att tala teg hon. Den vise mannen väntade, ödlan teg, den vise mannen talade uppmuntrande till henne, ödlan teg, den vise mannen uppbådade all sin vishet, ödlan fortsatte att tiga. Till sist, när de redan var nära himlen, spelade hon lite med tungan, blinkade till en gång och sa: ”Jag har solat mig.”

Originaltexten finns här i bilden:

Eidechse

PS För eventuella von Cube-entusiaster finns här en länk till ”Nattfjärilar”.

”Che” – från mördare till myt

Bodil Z 14 kommentarer

I senaste numret av Axess mal Inger Enkvist (professor i spanska vid Lunds universitet) ner myten om Che Guevara till stoft. Så här börjar texten under ingressen:

Fallet Che är ett av samtidens bästa exempel på att intellektuella, konstnärer och medelklassungdomar inte vill veta hur något förhåller sig; att man inte bara håller fram en felaktig bild av en person utan till och med kan tillskriva någon personegenskaper som står i klar kontrast till hur denne egentligen agerade. I en tid när skolans historieundervisning nästan försvunnit, exempelvis i Sverige, riskerar vi att allmänhetens bild av historiska skeenden utformas av framgångsrika filmer. Desinformation från Hollywood får ett enormt genomslag.

Här finns hela artikeln.

För den som eventuellt inte hinner läsa hela texten infogar jag ytterligare ett citat. Detta textställe är hämtat i inledningen till det sista stycket i Enkvists artikel:

Varför har just studenter snarare än unga arbetare fastnat för Che? Kan det vara så att de identifierar sig med Che, att de tror att de själva vid en eventuell revolution ska bli ledare och spela en hjälteroll, medan arbetare vet att arbetarnas roll på Kuba inte är avundsvärd? Kan det vara så att studenter, just därför att de lever i en värld av ord, lättare förleds att tro på ord? Om någon säger sig försvara de svaga, så accepteras orden som om de vore fakta.

Jelenia Góra: gravar

Bodil Z 11 kommentarer

Utmed sidorna av den stora kyrkogården i Jelenia Góra finns en rad av gamla gravbyggnader, familjegravar från den tyska tiden, från Hirschbergtiden:

gravkapell

Man ser att de här byggnaderna tillhör en tid före denna och man anar att de levande som hör ihop med dessa gravars döda inte finns här. Gravarna själva verkar ha dött och ändå ser de på något avigt sätt mäktiga ut i sin skamfilade prakt.

Lite Nestroy, lite Kraus

Bodil Z 8 kommentarer

Får jag bjuda på något österrikiskt, lite Nestroy, lite Kraus kanske? Hos Agnes kan man sedan någon dag läsa ett Nestroybrev – detta fick mig att ta fram min gamla österrikiska antologi ”Blick auf den Strom” från en sommar i min ungdom som jag tillbringade i Wien. Under rubriken ”Aphorismen” finns den här lilla texten av Johann Nestroy:

Nestroy

Der Mensch ist ein Säugetier, denn er saugt sehr viel Flüssigkeit in sich ein, das Männchen Bier oder Wein, das Weibchen Kaffee. Der Mensch ist aber auch ein Fisch, denn er tut oft Unglaubliches mit kaltem Blut und hat auch Schuppen, die ihm zwar plötzlich, aber doch g’wöhnlich zu spät von den Augen fallen. Der Mensch ist ferner ein Wurm, denn er krümmt sich im Staube und kommt auf diese Art vorwärts. Der Mensch ist nicht minder ein Amphibium, welches auf dem Land und im Wasser lebt, denn mancher, der schon recht im Wasser ist, zieht noch ganz nobel aufs Land hinaus. Der Mensch ist endlich auch ein Federvieh, denn gar mancher zeigt, wie er eine Feder in die Hand nimmt, daß er ein Vieh ist.

Den sista meningen tycker jag särskilt mycket om, så den försvenskar jag – som en liten service – så här:

Människan är slutligen också ett fjäderfä, för mången visar, när han tar fjädern i handen, att han är ett fä.

Kraus

Strax under Nestroys text på sidan finns några ord av Karl Kraus. Jag väljer slutklämmen:

Journalisten schreiben, weil sie nichts zu sagen haben, und haben etwas zu sagen, weil sie schreiben.

Tillsvenskat:

Journalister skriver för att de inte har något att säga och de har något att säga för att de skriver.

Om damer (och dambloggar)

Bodil Z 19 kommentarer

Hos Karin kunde vi igår – och kan förstås fortfarande – under rubriken Damblogg läsa dels lite om vad en dam är för något:

…damer som i såna fall självklart har herrbekanta.
För det har man om man är dam. Man har inte en snubbe, jag vet inte ens om man har en gubbe eller en äkta man.
Jag tror att man har en viss distans till det hela.
Om man är dam alltså.
Man har sköra ben och hår som spunnet socker och man rör sig försikigt över gator och torg. Sakta med käpp. Men man kan om så är även slåss med käppen. Det har man lärt sig av sina barnbarn som utövar kaporeija eller vad sjutton det heter. Kampsport.

dels om vad en damblogg kan tänkas vara:

Kanske är det ett ställe där man kan diskutera liter mer anonymt? Man har full koll på hur man bär sig åt för att förbli anonym. Man tar inga risker.

•

Om man har en damblogg kanske man har ett ställe där tankarna och minnena kan gå fritt, upp och ned genom tidens väv. Man kan få hitta på och man kan få tala sanning och man behöver aldrig redogöra för vilket.

Låt mig nu fundera vidare över det med ”dam”: Vad är det till exempel för skillnad mellan en kvinna och en dam? En kvinna av kött och blod är något jag vet vad det är, men en dam av kött och blod, nej, kött och blod passar inte ihop med dam. Är en dam kanske ett slags ytsida av begreppet kvinna? Många uttryck med ”dam” har med kläder och det yttre att göra: dam(under)kläder, damskor, damstorlek, damtidning, dambjudning…

Det finns gamla fasta uttryck som ”mina damer och herrar”, speciella företeelser som pekar bakåt i tiden som ”damsadel”. Sedan har vi toalettavsnittet, det finns dam- och herrtoaletter. En herre är damens maskulina motsvarighet, också han är något lite ytligare eller i alla fall mer begränsat än det jag förknippar med begreppet man. Damsällskap, vad är det, inte ett sällskap bestående av endast damer väl? En herre har – eller har inte – damsällskap eller kommer – eller kommer inte – i damsällskap.

Sedan finns adjektivet ”damig” (som man kan fundera över vad det egentligen betyder) och mindre damiga damord som damfotboll och damlag. Nyss läste jag i någon tidning om att det på dansställen i Norrland är ”varannan damernas”, eller så var platsen möjligen mer preciserad (för hur är det i Norrland?). Det kanske inte heller är så damigt.

I Varberg finns det två (eller det är nog tre) gamla anrika nakenbad som oftast bara kallas ”damernas” och ”herrarnas”. (Egentligen heter herrarnas Goda Hopp och damernas Skarpe Nord och så tror jag det finns ett dambad till. Äsch, det heter visst Kärringhålan – är det verkligen något för damer?)

Jaha, då är vi framme vid det här med damblogg då. Nej, här vet jag inte riktigt – skulle en damblogg verkligen vara något principiellt annat än en herrblogg och vad är i så fall en herrblogg? Jag kommer osökt att tänka på det lilla uttrycket: en herre – desvärre; men nej, nu ska jag inte var antiherrig. Fast ”herrig” finns inte, inte på samma sätt som ”damig” i alla fall. Nej, jag vet nog inte vad en damblogg är eller hotar det här att bli en sådan? Karin, vad säger du?