Bertil Malmberg: Flöjter ur ödsligheten

Sedan en liten tid läser jag Bertil Malmberg, ja, jag läser annat också, men ganska mycket Malmberg. Igår satt jag med diktsamlingen ”Flöjter ur ödsligheten” från 1941 och valde ut några dikter att sätta in här.

bild

Jag valde fyra, som på olika sätt, helt olika, fastnade i mig. Här är de nu, jag tänker låta dem tala utan mig:

Gammal spinnerska gnolar

*Snurra, mitt hjul! Gå! Gå!
Intet hoppas jag på.

  • Grå är ullen.
    Starren grå.
    Grå är den väntande mullen.*

Avsked

*Var än vår levnad med sin sorg och lust
… var än vår kärlek får sin ankargrund,
på vilken breddgrad och vid vilken kust:
det kommer likafull en stund,
då denna skugglikhet som v a r i t vi
får hemligt liv och gör sig spöklikt fri
och dessa två som dött och helt försvunnit
där dimman ligger väsenlös och blind
men fordom brunnit
för samma eld i vansklighetens vind,
den stolta, ödesdigra flamman,
och hoppats mycket, länge strävat samman
och släpat bördans tyngd och trott sig bygga

  • bryta sitt icke-varas dunkla bann
    och över avstånd utan brygga
    med svarta munnar kalla på varann.*

Ja jag förstår att du är rädd

*Ja, jag förstår att du är rädd
för denna månes tyngd och glans

  • när löven från sin bleka bädd
    stå upp igen i virveldans,*

och rädd för vad den innebär
av enslighet och ödestvång
och för dess drivande mystär
av minne, tid och undergång

*och för den trolska trolöshet
som flödar från dess glittersjäl.

  • Hur dina pulsar jaga! – Vet:
    jag älskar dig. Jag vill dig väl.*

När med hörsel och syn

*När med hörsel och syn jag tränger in
i det mänskligas hemliga natt –
hör jag trolska lockrop av öknens djinn
och schakalens hungerskratt

  • jag ser ett månblekt ödeland,
    en strandlös dödsocean
    och hög mot stjärnströdd himmelsrand
    en evig karavan.*

Om det skulle vara så att ni vill veta mer om Bertil Malmberg och hans författarskap så följ länken här till Oskar Lidåkers Malmbergsidor.

Kommentera