Får

Någon gång har jag sagt här att jag tycker om getter och åsnor. Jag gör det för att jag gör det men också för att de är lika omoderna som mod. Får har jag också en speciell bindning till. Fåret verkar också komma från en annan tid; det är ett bibliskt djur i högre grad än de flesta. Det är ett offerdjur, ett symboldjur, ett djur som är förbundet med de första mänskliga civilisationerna. Ett djur som man kan förbinda med lidande, särskilt med oförskyllt lidande. Ett bytesdjur för rovdjur. Får finns i sagor, inte som enskilt får utan som grupp, som ullig flock som behöver skydd.

På heden ovanför havet vid Subbe fyr och Lilla Apelviken i sydändan av Varberg driver en fårflock omkring under stora delar av året. Jag brukar stanna och titta på dem, lyssna på deras bräkande, som låter både utmanande (vad gapiga de kan vara!) och sorglöst, se på dem när de springer runt enbuskarna bakom Krutkällaren eller ner mot det som en gång var Ödledammarna.

får på heden 1

får på heden 2

Numera finns det gångvägar och bänkar här och fåren verkar tycka om att följa just de här små vägarna.

får på heden 3



På en sluttning inte långt från den plats i Špindlerův Mlýn/Spindelmühle, där Kafka stod på bron och tänkte ut de första raderna i ”Das Schloß”, såg jag en eftermiddag under sommaren som gick den här lilla fårflocken beta på gränsen mellan solljus och åskmolnsmörker.

får i bergen 1

får i bergen 2

12 tankar om “Får

  1. ”I have no other but a woman’s reason: I think him so, because I think him so” :) (Shakespeare)

    Det är märkligt hur stort symboliskt värde fåren har. Oskyldiga offerlamm. Räddare i nöden ur Cyklopens grotta. Ett ensamt bortsprunget lamms totala utsatthet. Uttrycket dum som ett får. Fårskalle. Nå’t slags evig symbol för brist på individuellt tänkande – att bara följa efter som en skock får.

    Kanske har fåret fått så många olika symboliska värden just för att det under årtusenden varit del av människans vardag? Jag tycker egentligen också om får, trots att jag inte lever på landet. En nedärvd kärlek?

    I Skottland far alla rundresenärer till någon fårfarm och tittar på vallhundarnas otroliga förmåga att hålla ihop/sära flocken. Det är väldigt imponerande, fast fåren deltar rätt motvilligt. De vill sova i skuggan under ett träd eller bara stå och filosofera och så kommer hundarna och skäller om att det är dags för uppvisning igen.

  2. Marita,
    jag skrattade lite här vid köksbordet åt dig och Shakespeare eller kanske mest åt mig själv. Var kommer citat ifrån närmare bestämt?

    Ja, inte är det lätt att vara får om vallhundarna ska visa upp för turister hur man hålls ihop eller skiljs åt. Inte när man helst vill sova i skuggan av ett träd eller stå och filosofera. Jag förstår precis.

  3. Citatet kommer från ”Romeo & Julia”. Det är Julias kammarjungfru som yttrar sig negativt om en av de friare Julias mor föreslagit att hon ska gifta sig med. Hon vet förstås inte att Julia redan i hemlighet gift sig med Romeo.

  4. Tack, Marita,
    en av de mest spännande sakerna med en sådan här blogg är att det aldrig går att förutse åt vilket håll kommentarerna ska föra en.

  5. Hur som helst har det alltid varit lustigt för mig som en nybörjare i svenska att inse hur ofta ett djur som får förekommer i språket..(som får vad.?)….

  6. Sejfo,
    nybörjare och nybörjare, nu frestar du mig att komma med ett citat som jag inte har full koll på. Jag tror i alla fall att Martin Lamm var en av de två herrarna i denna ”historia”:

    ”Bagge får tacka Lamm.”

    Vem Bagge var i det här, vet jag inte.

  7. Ja, usch, det citatet ”kan” jag med. Googling? Kan det hjälpa? Eller en citatordbok?
    Sejfo åbäkar sig, tycker jag med, han har örnkoll på svenskan – men ofta en annan synvinkel.

    Får. Klart man gillar får. Och lamm. Agneau de Dieu, qui enlève le pèche du monde. Guds lamm som borttager(?) jordens/världens synder(?)

    Mina barn kan dessutom fabeln om vargen och lammet av la Fontaine utantill. Den är förskräcklig. Lammet blir uppätet trots att det inte gjort något alls och dessutom ber om ursäkt för det och påpekar att då synden begicks var han inte ens född! Som om vargen brydde sig! Han käkar upp det ändå. Med hull och hår. (Är inte det en typisk lamm-grej, att ha det, hull och hår?)
    Den starkes rätt…

    Möjligen är just vargen lika symbolladdad och förekommande – fast helt tvärtom då.
    Också, tror jag, i vår föreställning om världen?

    Får är jättespännande!

  8. Jag drar iväg åt det småländska håll Bodil känner till. När min far pensionerades flyttade mina föräldrar ut på landet för gott och pappa drog igång fåravel. Importerade gotländska pälsfår, skaffade sitt livs första traktor vid 67 års ålder osv. Småningom hade han två flockar och som mest uppgick de här flockarna till cirka 120 tackor och lamm och så några baggar. Pappa gillade sina får, trots att han en gång blev stångad av en bagge så att lungan punkterades. »Smålands tamaste fårflock«, sade mannen, som om höstarna kom och bedömde lammens päls. Våra barn och deras kusiner uppskattade alla lammen och somliga somrar fick de hjälpa till med flaskuppfödning av små lamm som blivit bortstötta av sina mödrar. Sådant hände ibland. Jag har en bild i huvudet hur mitt yngste lintottige son, som tvååring, sitter i den rostfria tvätthon i mormors tvättstuga och badar inför kvällsömnen. Han sjunger för sig själv: »Min morfar, min morfar, min fårfar, min fårfar.«

  9. Karin,

    javisst är det ett irriterande fullproppat citat!

    ”Se Guds lamm, som borttager världens synder.”, tror jag det heter på svenska.

    Hull och hår – ja, ull…

    Jag tänker också på ett begrepp jag stötte på under min tid i Italien – ”l’agnello mistico” – det har naturligtvis en religiös innebörd, men riktigt vilken vet jag inte – mistico?

    Agneta,

    då går jag en sväng i Ingeryd. Som du kanske minns så tillbringade jag ett antal av min barndoms somrar där. Först hade alla mjölkkor, men en av de sista somrarna så minns jag att den ena gården hade ”lagt om” till får, massor med gråa får.

    För övrigt har jag också blivit stångad av en bagge, en utan horn, men vilken kraft den hade! Efter det ser jag upp noga med baggar.

  10. Na ja, åbäka eller inte….jag var t.o.m. glad att upptäcka alldeles i början att man kan säga pappa….då slapp jag alla förväxlingar mellan får och far..åtminstone uttalsmässigt………

  11. De grå får du såg i Ingeryd skulle kunna ha varit avkommor av pappas gotlandsfår. Jag vet att han sålde av en del av lammen åt det hållet. Pappa var fåraherde från 1967 till sin död 1979.

    Den här stora, alls icke dåliga, målningen av Jan van Eyck har jag betraktat uti Gent och en av delarna innehåller just Guds lamm:
    http://www.statenvertaling.net/kunst/grootbeeld/317.html

    Och nu kommer jag att tänka på CJL Almqvists
    »Marias häpnad« ur Songes

    Lammen så vita på ängen beta;
    men barnet Jesus ut med dem går.
    Häpen Maria stannar och ropar:
    »Jag ser en strålring omkring barnets hår!«

    Nästan sist några fårord på gutamål:
    lambi = fåren
    lambunggen = lammet
    ei = tackan, fårtackan
    lambbuckn, lambbuck’n = baggen

    Och så till allra sist: mitt namn Agneta, som ju är en diminutiv av Agnes (den lilla Agnes) förknippas väl med ‘agnus’ latinets ord för lamm.

  12. Agneta,
    tack, det här var lammologi av den högre skolan med många spännande sidospår. Jag ska begrunda detta – det där ”ei” är märkligt.

    Och ”Marias häpnad” får mig att tänka på – ja, tankarna vandrar ju alltid som de vill – Karlfeldts vackra dikt ”Jungfru Maria”:

    *Hon kommer utför ängarna vid Sjugareby…*

    *(Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår)*

Kommentera