Riesengebirge: Middagsstenarna och Ögonsjöarna

Förra gången – det var väl någon av de första dagarna i juli – vi vandrade längs just den här sträckan av den polsk-tjeckiska gränsen i Riesengebirge/Krkonoše/Karkonosze gjorde vi det i dimma, så då mer anade än såg vi Middagstenarna inhöljda i ett töcken och jag lät en dimmbild av dem bli till en Rübezahlfantasi. Men den här gången såg de ut så här:

middagssten 1

Eller så här:

middagsten 2

Jag tog ett varv runt stenknuten:

middagsten 3

Det här blev nog den bästa vinkeln:

middagssten 4

Vad vi inte heller såg där i dimman var hur djupt det stupade åt den polska sidan. Vi travade på som om allt vore plan mark eller mjuka sluttningar, men i själva verket hade vi tidvis ett bråddjup åt ena hållet. Den här gången såg vi två sjöar vi inte sett vid den första vandringen. I en kommentar av signaturen Yog till texten "Riesengebirge" blev de faktiskt "förannonserade":

Stupar brantare på polska sidan (= norr), med bl a 2 fjällsjöar och ganska “skandinavisk” växtlighet. Flyger man från Prag till Arlanda i klart väder nära vintersolståndet och tittar österut så syns topparna tydligt och kastar då en lång skugga in Polen mitt på dagen. Tjeckiska sidan (söder) är full av solhyllor då, de är särskilt kul i januari och på marken.

Ögonsjöarna sa någon att de hette – Wielki Staw och Mały Staw, fast kan ”staw” verkligen betyda ”öga”? Där långt under oss blinkade de blått –

sjö blå

eller grönblått…

sjö grön

9 tankar om “Riesengebirge: Middagsstenarna och Ögonsjöarna

  1. Vackra bilder, och rättvisande med ett sedvanligt lynnigt väder. Undrar om inte Stora och Lilla Ögat var tjeckiska namn fast man ofta använder de polska namnen även i Tjeckien. Staw kanske har med något med stillastående vatten att göra – en vild gissning bara. Vackert.

  2. Yog, tack,

    vi får väl se om det kommer någon hit som kan redan ut vad ”staw” betyder med alla nyanser och eventuella ”ögonförbindelser”.

    PS Ormbunksbilden till Gullbergdikten i inlägget här intill är förresten också från de här trakterna.

  3. Svenska Familjjournalen från 1868 skriver

    »I folkets mun hafva Tatras alpsjöar — men hvilka ofta
    äro blotta dammar – namn af hafsögon (på slawiska
    pleso eller morske öko; polska staw). Ungefärligen
    blott ett halft dussin bland de till antalet öfver
    ett hundrade vattenbäcknen«

    och forsätter http://runeberg.org/famijour/1868/0079.html

  4. Agneta, ärligt talat så hoppades jag i hemlighet lite på just dig, när det gällde den här frågan om ”staw” och ”ögon”… och se förhoppningen infriades. Tack!

  5. Jag gillar söka och ibland finna! Som barn önskade jag bli simmande, flygande privatdetektiv, så det är nog den önskan som slår genom ibland.

    Hursom, i jakten på de här havsögonen i bergen hittade jag en fin bild med såväl öga som ormbunkar — ser det ut som i alla fall. Bilden är rätt stor.

    http://kapelan68.net/staw.jpg

  6. Ordet snökalv har jag aldrig hört förr, men visst är det något kalvlikt över snöfiguren nere vid vattnet. Eller hundlikt. En snömans hund!

  7. Kukułcze Skały, Trzy Świnki, Końskie Łby
    Bara genom att smaka på dessa barndomens drömmål reser jag i tiden.
    Mystiska platser, självpåtagna strapatser i lynnigt väder, skor med traktorsulor och ett rejält ylleplagg om midjan utifall att…
    Bad kanske i kristallklart och isande vatten – man var en världsupptäckare.
    OK, de skulle gå att ta sig dit med bil eller fyrhjuling av modernare slag.
    Jag föredrar att minnas pojkäventyrets värld: en egensnickrad vandrarstav, dekorerad med den obligatoriska fickkniven, någon i sällskap och gärna på sidan om dessa stenlagda gångar, helst svårare, vildare vägar. Trots snöfall som kunde överraska i juni, stormvindar, minns man svetten och solens vandring över dessa vattenögon i grytorna nedanför.
    Om det nu inte var vintertid, då moderniteten (språkmässigt) gjort sitt intåg med Lollobrigida – den kurviga nedfarten från Szrenica… men det är en annan story.

Kommentera