Bloggplock – en interiörfantasi

Varning! Detta är en skrämmande intern och oändligt fånig text:

Nu vilar jag ut i vildsvinsboet efter ett oerhört hårt rotande bland nomineringarna till språkplocket.

vildsvin

Bodil: Huff, det var det. Håll till godo med min enkla halm. Tack Bengt för ditt benägna bastlande!

Bengt: Gern geschehen! Fff!

Aniara: Ffff?

Bengt: Jag fick tummen i ordpressen. Hff!

Bodil: Bruff. Och Jorun, tack för porträttmonteringen!

Jorun: De rien, tralala! Ordpressen är så lätt…

Jonas: Bruff.

Thorvald: Bruff!

Erik: Ska det här vara vara en opera bruffa kanske? (+ mun med uppåtböjda vinklar som ska markera skämt och glam)

Bengt: Nå, nå, opera i alla fall – opera tuffa minsann. (+öga som blinkar knipslugt)

Hakke: Ho – ho!

Jonas: Tyst! Hur har du lärt dig det där förresten?

Hakke: Genom inlärning.

Erik: Hm hm, och nu då, eller sen? Vad ska vi plocka?

Jelena: Något om varats estetik, kanske? Hnff!

Thorvald: Eller om snabbheten idag. Känns aktuellt.

Jorun: Dagens snabbhet? Ho – ho!

Jonas: Jelena, fixar du wissiwyggen?

Jelena: Va, på ryggen?

Jonas: Bruff. (+en munvinkel neråt, fast vänsterögat blinkar ironisk)

Erik: Om Det Stora Paradigmskiftet.

Hakke: Lite bättre halm i loungen nästa gång, tycker jag…

Bodil: Wruff!? Skulle jag ha kådat den eller nåt?

Hakke: Kodat. (mun, ni vet hurdan)

Bengt: Go’ vänner, när jag nu äntligen har ordet…

Aniara: Det är faktiskt inte så lätt att veta vem som är vem av oss här nu… Kriiik!

Thorvald: Det var inte jag – se, här är klöven min.

(Thorvald och Aniara skakar klöve)

Jelena: Utom människor är det faktiskt bara grisar som kan känna igen sin egen spegelbild. (+rak mun)

Jorun: Och som kan skilja mellan skämt och allvar. Wratz, wratz.

Bengt: Jag vill inte låta mig förledas att säga….

Eventuella likheter mellan de här vildsvinspersonerna och andra varelser i världen gör anspråk på att betraktas som helt tillfälliga.

14 tankar om “Bloggplock – en interiörfantasi

  1. Ah, complimenti! Det är då inte alla vildsvin som talar gökspråk så oklanderligt.

    Kan du räcka mig wissiwyggen, please?

  2. ”Psychologisches profil, aha, aha”, skulle A. säga nu och markerat göra anteckningar i ett imaginär notisblock.

    Undrar lite också vad Böök skulle säga.

    För övrigt kan jag bara instämma med mig själv. Denna djupblick, detta intellekt – ibland gör det mig mörkrädd…

  3. Ja, du kära Grisanja, här är gudagott att vara, särskilt när allt ligger plockat och klart. Vruff!

    Pliktgrisen on leave

  4. Ach, Agnesferkelchen – hur skulle vi kunna ligga här i lugn och ro i halmen om inte åtminstone någon var riktigt djupsvintellektuell?

  5. Man muss die Bedingungen der Möglichkeiten der Verständigung immerzu hinterfragen, säger diskursgrisen.

  6. Nu undrar jag: Var är alla manliga grisar? Har vi kanske valt ett smalt piggy-kvinnoperspektiv här?

    Eller är tystnaden som omger det här samtalet manlig kanske…

  7. Tack, Bengt för denna smäktande vildsvinssång. Egentligen trodde jag att vildsvin hette något annat på franska… men jag ser nu att ”marcassin” är ett ungt vildsvin… ”Sanglier” är tydligen ett vildsvin av mer obestämd ålder, eller vad säger du Bengt? Eller Aniara, Agnes och Jorun, vad tror ni?

  8. ”Marcassins” är små gulliga vildsvinsungar, alldeles randiga! And get this: Det är något av det allra läckraste som finns att äta, hehehe….

  9. Bengt, vad ska jag säga? Jag blir lite ambivalent. Grymt, säger jag tvetydigt. Jag tycker att det är synd att de ska dö så unga. Fast det är naturligtvis någonstans (var då nånstans? här) hyckleri, eftersom jag inte är vegetarian… Kanske get jag inte this precis.

    Übrigens är det snart sommar: Kaffe på Hindens rev? Nej, där kan man väl inte dricka kaffe…

  10. Vad roliga ni är 😉

    Minnesbild:
    På landet. Jag och mina syskon sitter till bords i köket på andra våningen och äter filbunke. Vår farmor är på besök hos oss. Från matplatsen ser vi hur ett par av grannens kalvar föses uppför en läm till en lastbil. Vad gör de med kalvarna frågar någon av oss. Farmor berättar att de ska till slakteriet. Vi blir alldeles tysta. Den som bryter tystnaden är min treårige lillebror. »Man skulle kunna tycka att de skulle ta kossan före kalven, för hon har ju levt längre«, sa han. Det tyckte vi allihop, utom farmor.

  11. Agneta,

    kalvar som förs till slakt är en plåga att tänka på. Jag minns också från barndomen – du vet i Ingeryd där mellan Jönköping och Gränna – hur kalvar jag lekt med dag efter dag i hagen plötsligt hämtades av slaktbilen…

Kommentera