Jag stannar upp lite och lutar mig ännu en gång på ett riskabelt sätt ut över karpdammen. Ni har väl hört historierna om karparna, om hur de går där nere på botten och suckar som hundraåriga blinda kor?
Och så här skriver Apollinaire (genom Erik Blomberg):
Karparna
I era dammar, era vattengravar,
hur länge, karpar, lever ni?
Har döden glömt er, vattenslavar,
så fulla av melankoli?
Nej, det är väl ingen riktig karpdamm det här. För kallt och inte tillräckligt tjockvattnat.
Finns det karpar i Sverige? Antar att det finns men äter folk verkligen dem? Smakar gyttja, tycker jag.
Visar bilden förresten det aktuella vädret i Sverige? Här börjar fruktträdens blomblad redan att falla av i sommarhettan.
A propos dikter om fisk. Den här hittade jag, förmodligen skriven av en okänd mästare:
Det är för många becquerel
i denna fina bäckforell
😉
Jag vet inte hur det är med karpbeståndet i Sverige. Själv uppfattar jag karpen som en tjeckisk eller möjligen österrikisk fisk. Och dessutom som en mytomspunnen (omspunnen med gyt-tja) fisk. Jag vet inte om du minns den tjeckiska historien om att omfamna karpar…
Nej, platsen här är slottsparken i Ludwigslust och tiden är mitten av mars – några dagar innan våren kom dit. Här (i Vänersborg) och nu är våren bara i sin början, snödroppe, krokus, scilla, de första påskliljorna – fast idag avr det faktiskt 17 grader.
Tack för fiskdikten – du har inte möjligen någon karpdikt?
Även rudan är en karp!
Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin
Eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?
Ännu en karp med annat nam: Braxen!
Ro, ro till Fiskeskär
många fiskar får vi där
Gäddan den stora
Braxen den goda
Hugg av stjärten
stopp i pössn’
spara hem till jul och påsk och pingst
och alla små helgdagar.
Agneta, stort tack! Det här var verkligen trevligt… och lärorikt. Tänk så många fiskar som i hemlighet är karpar – i hemlighet för den fåkunniga alltså.
Ulla, min Ulla osv känner jag ju till, men den andra dikten med pössn’, var kan den komma ifrån?
Håller du på med dina karpar nu igen! Om jag var Gunnar från Pressylta skulle jag skriva något göteborgsvitsigt på temat ”she’s carping again.”
Ja, det är väl något slags trygghetsnarkomani – hemlängtan till sumpbottnarna och de grönbruna avlagringarna…
Carp it again, säg det med en karp ♫ ♫
Ro, ro till Fiskeskär sjöng jag som barn. Undrar
om den inte kan ha funnits med i någon skolläsebok för nybörjare.
Eller så sjöngs den som vaggvisa. Det är en gammal folkvisa/vaggvisa.
Varanten med påsen hittade jag på nätet:
»Ro, ro till Fiskeskär
Efter Elna Holmström f. 1920, Klungsten-Hållnäs.
Hon lärde sig visan av sin makes farmor,
Anna-Lovisa Holmström f. 1851 vid Enskär-Hållnäs.«
Så hittade jag detta:
»Att fiskeskärsmelodin inte bara varit populär på landsbygden utan också i huvudstaden kan vi läsa i Lundin-Strindberg, Gamla Stockholm, som beskriver den som ”en outsägligt jämmerlig melodi” som ”än i dag gifver ett nytt slägte en lefvande försmak af denna verldens uselhet. Den finnes upptecknad med många olika texter. Stockholmarne begagna dock aldrig andra än ’vyss, vyss’, med variationer.”«
http://www.visarkiv.se/folkmusikboken/Kapitel4/vaggvisor.htm
Das Huhn und der Karpfen
Auf einer Meierei
Da war einmal ein braves Huhn,
Das legte, wir die Hühner tun,
An jedem Tag ein Ei
Und kakelte,
Mirakelte,
Spektakelte,
Als ob’s ein Wunder sei.
Es war ein Teich dabei,
Darin ein braver Karpfen saß
Und stillvergnügt sein Futter fraß,
Der hörte das Geschrei:
Wie’s kakelte,
Mirakelte,
Spektakelte,
Als ob’s ein Wunder sei.
Da sprach der Karpfen:
”Ei! Alljährlich leg’ ich ’ne Million
Und rühm’ mich dess’ mit keinem Ton;
Wenn ich um jedes Ei
So kakelte,
Mirakelte,
Spektakelte –
Was gäb’s für ein Geschrei!”
av Heinrich Seidel ( 1842–1906)
Å, där ser man, det finns alltså en karpdiktskatt.
De här stillsamma raderna gillar jag, det är min karpvärld:
Es war ein Teich dabei,
Darin ein braver Karpfen saß
Und stillvergnügt sein Futter fraß,
Tack, Agneta!
Jag skrev för några år sedan en egen dikt där en mal förekom.
Agnes: Nå?
Så malen är också karp. Jag funderade faktiskt lite på om den kunde vara det igår när jag gick min kvällsrunda med Londi.
Många är alltså karpar och många skriver om karpar. Förmodligen finns det en karplitteratur av rang att upptäcka och vi står kanske på tröskeln till en ny era, karpens era.
”Förmodligen finns det en karplitteratur av rang att upptäcka —”
Visst gör det det. På andra sidan Karpaterna, vet du.
Är det ett uppmanande eller ett frågande nå??
Den är hemma. Om det finns intresse (frågade hon fåfängt) kan jag klistra in den här ikväll. Det finns andra djur också med där.
Malen är ju också en sådan där bottendykare. Båda ätes med förnöjelse här i norra Tyskland. Karp har vi haft på bordet vid nyårsfiranden. Man köper den levande och får vänta medan den klubbas till döds av fiskhandlaren, fast bakom en vägg.
Tycker också mycket om pf-ljudet i mitten.
Håkan: Du är allt minst lika karpig eller karpkarpatisk som jag. Vi söker där.
Agnes: ”Nå” betyder – låt höra eller ta fram den ur byrålådan.
Jag blev först lite upprörd över det där med pf-ljudet, eftersom jag trodde det hade med dödandet att göra – Är hon pervers? Nej, det heter ju KarPFen.
Skulle kunna tänka mig att det finns gott om karpanknytning i dikter och berättelser i Kina och Japan. Så det där med andra sidan Karpaterna har fog, tror jag alldeles bestämt-
Karpsläktet innehåller många olika medlemmar. Från mört till guldfisk.
För övrigt Carpe Diem 😀
En uppräkning över de inhemska karpfamiljemedlemmarna fann jag:
I svenska vatten finns 18 arter:
asp, björkna, braxen, elritsa, faren, färna, groplöja, id, karp, löja, mört,
ruda, sandkrypare, sarv, skärkniv, stäm, sutare och vimma.
Hoppsan, det var många fiskar som gick i det nätet! Agnetas lista är ett sannskyldigt (om man fortfarande får använda det ordet) stycke konkret poesi. Men Bodil: Stod inte allt detta i Carpathologia Cosmophilica?
Agneta: intressanta trädaktiga fisknamn: asp, björkna – kanske är karparna släkt med träden… och knivarna: skärkniv – knivaktigare kniv lär var svår att hitta.
Bengt: Kanske kan man säga att det här – särskilt Agnetas karpologiska uppräkningar är en vidarediktning på Carpathologia Cosmophilica: Seeschnecken, Wasserlilien eller karpatnamn: Drahobrat, Pip Iwan, Petros, Turkul, Danzysch, Gadschyna, Rebra, Schpyzi, Rosschybenyk, Howerla…
Det är något lockande och hemlighetsfullt med de gamla svenska fisknamnen.
I första versen av Ted Hughes »The Warm and the Cold« nämns karpen.
Freezing dusk is closing
Like a slow trap of steel
On trees and roads and hills and all
That can no longer feel.
But the carp is in its depth
Like a planet in its heaven.
And the badger in its bedding
Like a loaf in the oven.
And the butterfly in its mummy
Like a viol in its case.
And the owl in its feathers
Like a doll in its lace.
Nu är jag hemma och tar fram dikten ur skrivbordslådan. Fast den är inte rolig, bara så ni vet.
Oderbruch
Vi cyklar en kylig dag längs Oder
Här finns inga grå nyanser
Ängarna ligger våta och otillgängliga mot floden
Trädkronornas tysta vila mot horisonten
hämtar mig långsamt tillbaka
De finns
och jag finns
Bortom träden vid vattnet
står en häger
försjunken i betraktelsen av den andra sidan
som är Polen
Och fler hägrar sänker sig över floden
Storkar betar i det vårstarka gräset
Ljudet av hundra får
som maler gräs mellan tänderna
En stor hand håller mig
Jag kan inte falla
I Stolpe är den sista malen redan beställd
av en äldre herre
som prisar syrensylten
Jag kommer aldrig att veta
vad du tänkte på idag
But the carp is in its depth
Like a planet in its heaven.
Den bilden talar till mig, Agneta.
Och Agnes, jag har ju en dragning till Oderbruch – hemlig eller öppen – och din dikt är oderbruchig för mig.
hej allihop…
har läst lite olika inlägg, komentarer o så…
till karpfamiljen hör även gräskarpen, och den typiska karpfamiljen är spegelkarp, läderkarp, fjällkarp, koikarp. till denna familj hör även brax, sutare, och ruda till, och efter följer ytterliggare andra individer.. hybrider och blandningar i form av nästkusiner osv..
karpen är en rikemans fisk och det är främs i kina man som välbärgade familjer hade karpar i dammar. i dom flesta fall, guldfisken koi. allt efterhand som åren sprang ikapp, började folk odla dessa, sprida ut dom i sjöar, floder och olika vattendrag..och de spreds ut i europa, övriga asien , scandinavien etc.. sen har fisken anpassats efter klimat och andra förhållande.. detta har tagit fram dom olika arterna..
karpen är en mycket god matfisk och tycker man den smakar gyttja som bengts skrev, då kan man inte tillaga fisk.
karpen kan tillagas på över 40 olika sätt, och det finns ett ställe i STHLM där man betalar över 1000 lappen för denna delikatess…
brax o torsk är skräpfisk i jämförelse..
karp odlades fram i europa och även i sverige för den delen.. och det var den främsta födan åt militären under alla krigen..
nu när torsk bestånden kommer dö ut och näst intill vara utrotade, kommer karpen att bli en allternativ matfisk även i sverige… livslängden hos karpen sägs vara närmare 50-60 år.. och vikter över 50-60 kg är nog inte omöjligt. för inspiration och mer info, kolla gärna på http://www.fiskekompaniet.com leta efter resultat karpfiskeresor till polen.. där hittar ni bilder, texter etc… och troligen mer vetskap om karpen och dess natur..
ha de bra alla.
mvh
Hej Sebastian,
tack för din orientering i karpvärlden. För mig är karpen en nästan mytisk fisk eller en sagofisk och jag ser att det finns andra som har ett liknande förhållande till karpen. Kanske är det det här att de kan bli så gamla och att de ofta lever i mörka dammar som utövar en sådan lockelse. Och så ser de nästan lite mänskliga ut – jag har tittat in i länken du skickade med. Fast det är kanske ingen rolig association för dig som karpfiskare.
Jag vet inte om du har sett det, men jag har flera karptexter i min blogg och många texter om Polen också (jag ser att du helst fiskar karp i Polen).