Världens första veckotidning?

För snart ett och ett halvt år sedan var jag i Theodor Fontanes födelsestad Neuruppin och höll ett liknande föredrag om Fontanes romankonst som jag gjorde nu i oktober i Hannover, Flensburg och Hamburg. Efteråt fick jag en mängd (ja, faktiskt, det var en mängd) presenter, bland annat fick jag en rolig och intressant bok om ”Neuruppiner Bilderbogen”. Dessa Bilderbogen var ett slags föregångare till dagens veckotidningar eller på sätt och vis också till dagens serietidningar. De första gjordes där redan före 1800. Förutom att jag fick den här oerhört rikt illustrerade boken – nästan allt är bilder – så fick jag också se en av de gamla tryckpressarna som står i våningen ovanför salen där jag höll mitt föredrag. Alltsammans är inrymt i det gamla gymnasiet, som förresten Fontane på sin tid besökte.

Bekannt war Neuruppin im 19. Jahrhundert als Zentrum der Bilderbogenproduktion. Die Bilderbogen kann man als Vorläufer der heutigen Illustrierten beschreiben. Diese Druckgraphiken, auf denen Zeichnungen und Texte in ansprechender Weise kombiniert wurden, erfreuten sich großer Beliebtheit.

Här följer nu några smakprov ur boken. Tyvärr är varken kameran eller fotografen av någon vidare klass och dessutom vill boken hela tiden stänga sig – men en liten idé får ni kanske ändå.

Monaco
ett offer för spelhelvetet i Monaco

Berlin
Berlin

apor
olika apor

dam
grönsaksförsäljerskan

översvämning
de stora översvämningarna år 1888

Franzensbad
Franzensbad vid Eger i Böhmen

8 tankar om “Världens första veckotidning?

  1. Det är ingen veckotidning kan mitt skickliga öga se. Tittar man på innebörden av bilderna så kan man inget annat än att konstantera är tidningen, bilderboken, är en damtidning utgiven av fd. F!.

    Bild 3 tex är en artikel om oss män.
    Bild 1, männen måste straffas.
    Bild 5, deportering av män

    :-)

    För att vara lite allvarlig: fick du orginalboken?

  2. Tja, en damtidning kan väl också vara en veckotidning, fi eller ej…

    Din fråga tvingar mig att fundera lite: Nej, boken jag fick är en på senare tid gjord sammanställning av det bildmaterial som finns i hembygdsmuseet i Neuruppin ( där jag också tittade på en av de gamla tryckpressarna). Ursprungligen har bilderna dels givits ut i häften (”veckotidningar”), dels på planscher, tex för skolan som tex den där med aporna/männen och vad jag förstår också som böcker.

  3. Underbara bilder! Monte Carlooffret får mig att tänka på Dostojevski och grönsaksförsäljerskan ser ut som om hon vore målad av Frida Kahlo!

  4. Ja, boken är en riktig skattkista: spännande stadsbilder, avbildningar av ”hemska händelser”, yrken, djur och en del obegripliga saker som till exempel en ”Grashüpferkäfig”. Det finns också en bild med svensk text under. Bilden heter ”Höbergningen” och första strofen av sex lyder så här:

    *Hör hur i marken det skrattas, det sjunges, det bölas!
    Hvarje har fått sitt bestyr, och ingen vill svika,
    Flickor med räfsor, gossar med lior, hästar med hölass
    Hafva sin olika ton, men glädjen är lika.*

  5. Livfulla bilder verkligen. Vad är det föredragen du turnerar med handlar om (antar det är saker som utgår från din forskning)?

  6. Mina föredrag handlar om Theodor Fontanes berättarteknik i romanerna.

    I min avhandling ägnar jag mig främst åt att diskutera olika narratologiska teorier och bryta dem mot varandra för att mot slutet bygga upp en liten ansats till en egen modell (bara en ansats). I den empiriska delen av avhandlingen applicerar jag min modell på i första hand ”Effi Briest”, men jag snuddar också vid ett par andra Fontaneromaner där.

    Sedan har jag ju läst det mesta av vad Fontane skrivit (ja, inte krigsböckerna, mer än i utdrag – F. var alltså korrespondent i de tre Bismarckska krigen och skrev efteråt tre tegelstenar om dessa) inte minst för nöjes skull och jag har påbörjat en översättning av romanen ”Irrungen, Wirrungen”. Beroende på vilka åhörare jag har talar jag mer eller mindre teorianknutet om Fontanes sätt att skriva, men jag pratar också om mina strövtåg i Fontanes fotspår, om gemensamma drag i olika Fontaneromaner, om min översättning, om det som råkar komma upp – publiken får styra rätt mycket.

  7. De där bilderbögen blev jag också fascinerad av när vi besökte Neuruppin. Köpte en plansch med fåglar och en med växter. De påminner om min tidiga skoltid under förra århundradet. En tid då man älskade att kategorisera världen och avbilda den i hopp om att på så sätt kunna fatta den.

Kommentera