En god vän till mig, som för ganska många år sedan lämnade Sverige för ett sydligare land, önskar sig ibland något från sitt gamla hemland. Sist frågade hon mig efter Harry Martinsons ”Resor utan mål”. Igår gick jag in på ett antikvariat i Göteborg, det är ett ganska stort antikvariat som inte ligger så långt ifrån saluhallen. Jag kommer inte på namnet nu. I alla fall klev jag in där och frågade efter boken. Styrbjörn – jag tror han heter så – gick målmedvetet fram mot en hylla och tittade uppåt. – Jag vet att den ska stå där, mumlade han. Sedan tog han en liten pall, klev upp och kom ner med två böcker. – De hör ihop och de är så vackra, så du måste köpa dem tillsammans, sa han. Den andra boken var ”Kap Farväl” och visst var de vackra. Jag köpte båda och tänkte en blandning av "det är roligt att ge bort något fint" och "tänk om jag skulle behålla dem". Nu ligger de här, men jag tänker inte behålla dem. Jag har bläddrat och läst lite, snart ska jag skicka iväg dem. Lite efter mitten i ”Kap Farväl” hittade jag den här dikten:
Den som dog ung lever älskad av minnet
och smekt av minnets ofantliga händer.
Genom de årstjocka dimmorna av händelser
går minnet av den lilla flickan Anni Gudrun
som dog när sommarregnet rök
stilla som hoppets svedje
och lyrplantan blommade
så skärt som hennes kind då hon levde.
Jag läste Kap Farväl! i våras. ”Om jag bara kunde göra något för dig, du kära lilla varelse, lilla levande barn. Men jag är ju bara en tradeldare från Västeuropa, där de ishjärtade teknikerna bo. Ack, om du visste, barn, de släppa ingenting ifrån sig förrän det fått passera deras maskiner. De rusta sig, de sätta hjärtat i moderna kylskåp, men deras egen hållning blir sämre för varje år som går. Sikhin som kommer där med sin eldgula skalle för att köra bort oss, han är i tjänst hos dem han — hos pastillingenjörerna och gasgossarna och de som föra aluminiumkråkor.” (s. 169-170)
Tack, Aron, för utdraget ur ”Kap Farväl!”. Jag har inte skickat iväg varken den boken eller den andra ännu för jag ville titta lite i dem. Nu hittar jag inte det här stället du visar på, för vi har visst inte samma utgåva. Vilket kapitel är det?
Sitter just och redigerar boken inför en ny tysk utgåva. Det citerade finns i kapitlet ”Indien” där han skrildrar hur de högst femåriga danserskorna plågas av en äcklig gubbe.
Undrar lite vad som menas med ”aluminiumkråkor”? Klaus-Jürgen
Hej Klaus-Jürgen,
tyvärr har jag ju inte boken här, eller tyvärr och tyvärr, jag ville ju ge bort den, men nu skulle jag vilja läsa kapitlet ”Indien”… Och aluminiumkråkorna undrar jag också över, fast det går bra för mig att inte veta det, men så behöver jag ju inte överföra dem till något annat språk. Fint att boken kommer på tyska och dessutom på nytt!