Hälfte des Lebens
Mit gelben Birnen hänget
Und voll mit wilden Rosen
Das Land in den See,
Ihr holden Schwäne,
Und trunken von Küssen
Tunkt ihr das Haupt
Ins heilignüchterne Wasser.
Weh mir, wo nehm ich, wenn
Es Winter ist, die Blumen, und wo
Den Sonnenschein,
Und Schatten der Erde?
Die Mauern stehn
Sprachlos und kalt, im Winde
Klirren die Fahnen.
Friedrich Hölderlin (1770-1843)
Då voro bokarna ljusa
Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat—
Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.
Wilhelm Ekelund (1880-1949)
Är Ekelund påverkad av Hölderlin? Eller är den slående likheten i uppbyggnaden en tillfällighet? Är dessa båda dikter speglingar av en så allmänmänsklig erfarenhet att det kanske finns många fler liknande som börjar med en ljus första strof och slutar i en mörk andra strof?