Bologna – Lucio Dalla

Bologna kom att bli navet som min lilla resa rörde sig runt. Det är en stad i varmt rödbruna toner i alldeles rätt storlek för att vara både vara överblickbar och ändå stor nog för att vara en egen värld – och här bor dessutom numera min dotter.

Under en av promenaderna längs den sköna Via Santo Stefano fick jag plötsligt syn på en gestalt från mitt italienska förflutna, Lucio Dalla, en son av staden sittade i en uteservering med pastatallriken och vinglaset framför sig. Senare såg jag på ett plakat att han skulle sjunga på Piazza Santo Stefano samma kväll:

Bakom scenen ser ni kyrkokomplexet Sette Chiese/Basilica di Santo Stefano, som är ett gytter av kyrkobyggnader med bland annat ett förkristet tempel inne ”i bunten”.
Jag väljer en av Lucio Dallas riktigt gamla och välkända sånger Gesù Bambino eller 4 marzo 1943:

Dice che era un bell’uomo

e veniva, veniva dal mare…

parlava un’altra lingua…

però sapeva amare;

e quel giorno lui prese mia madre

sopra un bel prato..

l’ora più dolce

prima di essere ammazzato.

Così lei restò sola nella stanza,

la stanza sul porto,

con l’unico vestito

ogni giorno più corto,

e benché non sapesse il nome

e neppure il paese

m’aspetto’ come un dono d’amore

fino dal primo mese.

Compiva sedici anni quel giorno

la mia mamma,

le strofe di taverna

le cantò a ninna nanna!

E stringendomi al petto che sapeva

sapeva di mare

giocava a far la donna

col bimbo da fasciare.

E forse fu per gioco,

o forse per amore

che mi volle chiamare

come nostro signore.

Della sua breve vita, il ricordo,

il ricordo più grosso

e’ tutto in questo nome

che io mi porto addosso.

E ancora adesso che gioco a carte

e bevo vino

per la gente del porto

mi chiamo Gesù bambino.

E ancora adesso che gioco a carte

e bevo vino

per la gente del porto

mi chiamo Gesù bambino.

Här i en inspelning från 1971, året då sången först hördes.