Bologna är en trind – redan namnet är behagligt runt – välmående stad i rostrött och tegel. Många italienare från helt andra delar av landet riktar ett välvilligt öga mot den här staden. Här äter man gott och rikligt, folk är vänliga och osnorkiga, här kan man leva. Bologna är just så stort som en stad kan vara utan att bryta med människans mått. Vad mer? Till exempel: Här fanns en stad, Felsina, redan under etruskisk tid. Och i Bologna finns Europas äldsta universitet.
Francesco Guccini: Bologna
…Bologna la grassa e l’ umana…
Francesco De Gregori: Viaggi e miraggi
…Bologna con i suoi orchestrali…
Fina bilder. Jag har aldrig varit i B, men tänker bara på mat när jag hör namnet. Heter inte korv något liknande i Amerika? Och vad är det för torn på den nedersta bilden? Så stort…högt menar jag.
Tack Michael,
det där amerikanska vet jag inget om, men visst tänker man på mat när man fyller munnen med det tjocka ordet Bologna – pizza bolognese, pasta bolognese osv. Vid det stora torget, Piazza Maggiore finns det två rejäla torn som är ett slags symboler för staden, ett högt och ett kortare.
Här finns en mer spektakulär bild av dem: [Två torn](http://it.wikipedia.org/wiki/Immagine:2tours_bologne_082005.jpg)
Ordet ”osnorkiga” är obetalbart. Kul att använda det så där ledigt mitt i en vanlig informerande text!
Kanske var tillkomsten inte så där helt ledig, men jag hittade inget annat ord som verkligen uttrycker detta att inte vara snorkig. Sedan är ju ”snorkig” i sig ett rätt roligt och kärnfullt ord.
Håller helt med dig, Bodil! Bologna är en underskattad stad som mest besöks av affärsmän, vad jag förstått. Vilket väl kan vara ett tecken på den välmåga som du nämner om, jämte beteckningen ”den feta”.
Turisterna kommer alltid att i första hand välja Florens, Venedig, Pisa och Siena, och tyvärr förbise Bolognas speciella charm med dess lika intressanta anor, miltals av arkader (som gör att flanören i regnväder klara sig hyggligt utan paraply!) och kulinariska traditioner.
Guccini och de Gregori väcker angenäma minnen till liv från ett 80-tal när jag på allvar upptäckte den italienska sångtradition som väl närmast är besläktad med fransk chanson, fast i modern tappning. Just dessa sånger om La Grassa hade jag dock inte riktigt noterat. Kul!
Hej Einar,
ja, Bologna är en härlig stad och jag hade förstås kunnat berätta lite mer detaljerat om den, men jag ville i ett snabbt drag räcka fram staden som den härliga saftiga kaka den är: Här!
Det är roligt att träffa på någon här i Sverige som känner till Guccini och De Gregori. Guccini är egentligen Bolognas röst (även om han råkar vara född i Modena), tycker jag, också när han i ord bara snuddar vid staden som till exempel i ”Il pensionato”: ”Quando lui e Bologna eran più giovani di adesso…”
Jag har ofta hört ett uttryck, särskilt i amerikansk tv, som påminner om ”ballony” eller liknande, men det är alltså bologna, en korv som: large smooth-textured smoked sausage of beef and veal and pork. Därav min amerikanska kommentar. Och tornen. Det kortare, ja allt är ju relativt… Varför växer alltid torn i par? I Göteborg blir de snart tre.
Lustigt med den där amerikanska Bologna-korven. Matbologna har tydligen genomslag också på andra sidan havet.
Varför torn växer i par? Det är väl för att man ska kunna se hela tornet uppifrån (om de är lika höga) utan att flyga… Nej, jag vet nog inte.