Måndagen tornar upp sig och ser nästan hotfull ut. Varannan måndag är en tung arbetsdag och dessutom en dag då Miki måste vara ensam längre än vad han trivs med. Och idag är det en sådan måndag. För någon timme sedan var vi ute på vår första morgonrunda. Jag köpte ett bröd i ostkiosken Veronika – ja, de har börjat sälja bröd! – och så fortsatte vi till Caffe Goran. Just där bröt solen fram genom molnen och ljuset föll på det lilla kaféets framsida. En kopp kaffe i solen, tänkte jag och så gick vi in genom grinden. Maja torkade av de regnvåta stolarna och så kom hon ut med kaffe och vatten. Miki och jag slog oss ner och ljuset och värmen steg och jag kände mig upprymd och sorglös. Vilket arbete? Vilken måndag? Vi är solens barn och när solen värmen försvinner tyngden och missmodet. Allt blir lätt. Ja, så kan man tänka…
