Då fortsätter vi längs Korzo,
fast oj, nu har vi visst gått förbi Stadstornet (det går att se på gårdagens avslutningsbild), så vi tar några steg tillbaka och går genom tornporten in i Stari Grad, Gamla Stan. Jag plockar ut två vyer åt er som jag tycker är speciellt vackra: Den ena är Crkva Uznesenja Blažene Djevice Marije i Kosi toranj (Jungfru Marie Himmelsfärdskyrka och Lutande tornet),
som väl inte ser så värst lutande ut på den här bilden. Den andra visar några vackra hus – som får mig att tänka lite på Trieste – alldeles i närheten av en utgrävning från romartiden:
Som för att skapa en lämplig kuliss åt min uppvisning av Rijekas olika ansikten gick solen in bland mörka moln just när jag kom ner till hamnen.
Gång på gång under min vandring genom staden kom jag på mig själv med att vilja svänga in på någon gata som egentligen finns i Trieste. Rijeka och Trieste är som två systrar, så lika, men ändå var och en med sin egen själ och karaktär. Jag anar att jag kommer försöka gå in i någon gränd som egentligen finns i Rijeka nästa gång jag är i Trieste.
Flera gånger gick jag över Mrtvi kanal alldeles i närheten av den punkt där den blandar sig med floden Rječinas vatten.
För den här dagen föreslår jag att vi stannar upp just där Stube Petra Kružića eller enklare Trsatske Stube med sina 561 trappsteg, som för upp till Trsat med sin Mariahelgedom och sin borg, börjar:
(I nästan allt jag beträder och berättar här följer jag min ex-student Romanas anvisningar, för hon känner den här staden och dess omgivningar som egen handväska… om hon nu har någon sådan.)