Jag läser Umberto Saba igen eller fortfarande. En av de vackraste och mest kända bland hans dikter är ”A mia moglie” (Till min hustru). Den består av sex olika långa strofer där hustrun får vara en höna, en kviga, en tik, en kanin, en svala och en myra. Jag tänker bara läsa den första för er och där är hon en vit unghöna. Så här:
Tu sei come una giovane,
una bianca pollastra.
Le si arruffano al vento
le piume, il collo china
per bere, e in terra raspa;
ma, nell’andare, ha il lento
tuo passo di regina,
ed incede sull’erba
pettoruta e superba.
È migliore del maschio.
È come sono tutte
le femmine di tutti
i sereni animali
che avvicinano a Dio.
Così se l’occhio, se il giudizio mio
non m’inganna, fra queste hai le tue uguali,
e in nessun’altra donna.
Quando la sera assonna
le gallinelle,
mettono voci che ricordan quelle,
dolcissime, onde a volte dei tuoi mali
ti quereli, e non sai
che la tua voce ha la soave e triste
musica dei pollai.
(Du är som en ung
och snövit höna.
Med vindrufs i nacken
hon sträcker hals att dricka
och krafsar i backen,
men kan sig också skicka
som en drottning i sin gång.
Högbröstad, stolt och långsamt
beträder hon det gröna.
Hon är förmer än hannen.
Hon är som alla honor
hos de serena djuren
som alla står så nära
Gud i naturen.
Om ej min syn och tanke mig bedrar
i dem du dina likar har
och ej i någon annan kvinna.
Från hönsens viloställen
kan skrockandet om kvällen
ibland förunderligt minna
om hur du vissa dagar
bekymrar dig och klagar –
du vet ej då, vad din röst är lik
hönsgårdens milt bedrövade musik.)
De första två versraderna är välkända i den italienska poesivärlden. De är nästan som en symbol för Sabas lyrik. Slutet tycker jag särskilt mycket om – e non sai che la tua voce ha la soave e triste musica dei pollai. Hönsgårdens ljud får här en helt ny och djupt gripande dimension.
Det är Anders Österling som har översatt dikten. Raden ”Med vindrufs i nacken” är så väl funnen att jag hajar till inför den. Just den lilla sekvensen tycker jag är till och med bättre än motsvarigheten i originalet.
