Gårkvällens upplevelser av den centraleuropeiska författarinnan Ilma Rakusas läsning ur sin roman Mehr Meer kastade i mitt medvetande långa skuggor över filosofen Robert Pfallers framträdande från kvällen dess förinnan och över mycket annat liknande från de senaste dagarna och veckorna också. Om inte detta är vårens och försommarens stora händelse i kultursfären för mig, så har jag anledning att bäva.
Mehr Meer har just kommit ut på kroatiska under titeln Mnogo mora, en titel som mer är inriktad på att återskapa klang och grafisk ”bellezza” än att vara en trogen översättning.
Ilma Rakusa läste ur bokens hjärtstycke om barndomens Trieste. Genom den läsningen skänkte hon mig den triestinska barndom jag hittills inte haft. Och jag kände igen alla platserna och jag vet att hon i texten också lagt in något av Triestes nu. Jag fick gå in på Buffet Da Pepi, den rustika slovenska restaurangen med sina köttstycken och sin surkål. Den serbisk-ortodoxa kyrkan tornade upp sig framför mig och jag fick beskåda den både inifrån och utifrån. Jag gick runt i Giardino Pubblico och jag strök förbi synagogan och såg upp mot dess höga slutna väggar. Och så lät jag mig ledas upp genom gränderna till San Giusto (där jag bland träden i parken framför förra året upplevde en suggestiv triestinsk Bloom’s Day). Och så kom jag tillbaka ner till Piazza Hortis och allt kan egentligen få börja igen.
Bokens hjärta är Trieste men den vimlar av alla möjliga platser, människor och tankar, ja, på ett ställe går vi in i Joseph Brodskys rum genom ett skåp och efter ett animerat och djuplodande samtal jamar han till sist uttråkat och sänder oss till de platser vi kommit ifrån. Ja, detta har jag inte hittat på. Nu måste jag bara få hit boken – på tyska. Mehr Meer.
