Blogg

Längs Ilica till Britanski trg

Bodil Z

Ännu en solens dag och varmt är det, så Miki och jag åkte in till stan för att gå en sväng längs Ilica bort till Britanski trg. Visst är det mycket jag borde men några soltimmar kan det allt vänta. Under vår vandring stannade vi då och då upp för att kika in i någon av de små bakgårdarna som så ofta blinkar till mellan Ilicas hus. Fickor av ljus och mörker.

1IMG_4456

Vi nådde torget och trasslade oss runt bord med böcker, kläder, smycken, lampor, musikinstrument och långa vackert böjda knivar. Gång på gång flög Miki upp efter en duva som kommit för nära. Det kändes som att hålla en bångstyrig drake i kopplet.

2IMG_4457

3IMG_4461

Nej, jag letade inte efter något särskilt, inte något föremål i alla fall. Jag ville bara besöka platsens ande eller stämning. ”Besöka” har visst med ”söka” att göra, ser jag nu…

Efteråt slank vi in på en av Ilicas bakgårdar och jag beställde en kopp kaffe och Miki spanade efter katter eller kanske råttor.

4IMG_4464

5IMG_4465

Turopolje är världen

Bodil Z

Idag är solen tillbaka och energin flyter tillbaka i ådrorna. Allt är lätt, nästan allt i alla fall. Och Vesna och jag har kvar vår Turopolje-förhäxning. Turopolje är världen! Idag for vi – Vesna, Miki och jag – iväg förbi Odra och en rad andra byar tills vi nådde Markuševec Turopoljski. Där finns en cowboy-restaurang – ja, det är möjligt att ni inte brukar besöka sådana – med hästar och mängder av katter.

1IMG_4424

Först tittade vi lite på hästarna och alla barnfamiljerna som rörde sig hit och dit mellan huvudbyggnaden, stallet, hästhagen och markerna omkring. Vi bestämde oss för att följa den lilla vägen ett stycke för att se vad som dolde sig bakom nästa krök. Det är något ofrånkomligt detta att vilja se vad som finns ”om hörnet” och det finns alltid ett följande hörn och så ser hela livet ut: Vad väntar om hörnet?

2IMG_4429

Nå, inget särskilt men vackert var det och vägen drog oss vidare och vidare. I gräset såg vi blommor och svampar och vi tittade också upp mot de små husen uppe på åsen och fantiserade lite kring dem och deras människor.

3IMG_4433

Så fortsatte vägen neråt in i en lövskog och vi tyckte det blev tid att vända om, kanske allra mest för solens skull. Solljuset är livslågan.

Snart var vi tillbaka vid det stora trähuset, där cowboy-restaurangen är inrymd. Vi klev upp för den breda trappan och fortsatte ut på verandan och valde ett bord med utsikt över hästar och barn.

4IMG_4437

Vesna och jag åt kungligt och länge, fast länge kanske redan ingår i kungligt. Miki upplevde helt andra saker. Han satt under bordet på trägolvet och spanade efter husets kringsmygande katter. Den ena av dem var särskilt utmanande och låg länge mitt framför nosen på honom med halvslutna ögon. Miki höll oavbrutet kopplet på helspänn och sig själv också.

5IMG_4442

Mellan

Bodil Z

Mellan morgon och kväll, från baksida till framsida eller tvärtom har vi travat omkring i dimma idag.

1IMG_4398

Jag har ägnat mig åt plikter, den ena segare och motigare än den andra – jag lämnar dem för sinnesfridens skull onämnda allesammans. Och vädrets gråluddiga kappa har passat till allt, som den värsta allvädersstövel från det förflutna. Nu säger jag aldrig ”allvädersstövel” mer – utom nu då. Vanor är till för att brytas och uttalanden är till för att modifieras eller ställas mot väggen. Nej, nu ljuger jag nog, men värre lögner har vi väl hört? Och ljuset från gatlyktan verkar starkare än solens och löven är mycket gula.

2IMG_4414

Vita mås

Bodil Z

Jag tänker ofta på Gunnar Björlings dikt Vita mås, som kanske inte har någon titel, men som nog ändå kan bära just den. Dikten är ett vimmel av tunna tunna linjer som det är svårt att se om de löper vågrätt eller lodrätt – jorden vänder sig så ofta mellan raderna. I min läsning klättrar jag på en fladdrig ställning och luften fyller alla tomrum och det går inte att veta i vilken riktning horisonten just nu försiktigt lutar. Och Kvarnerbukten under Istriens berg håller lyssnande upp sin spegel.

1IMG_3422

Vita mås och änders lugna slag
och japanlik
en metarbåt
och allting grått och blått
som blott
och i solens ljus
och syreners dagrar
härinunder
Ett segel vitt
på blårikt vatten
Det gråast ljusa
ljus över höst, lugns
prakts dag
o flyg flyg vita moln
flyg i denna
himlens dag!

Solvarvet sänker sig mot sin lägsta punkt

Bodil Z

Hösten mörknar och vägen känns tung och jag tänker hela tiden – också när jag inte tänker, särskilt då – på att jag närmar mig slutet av det andra året utan Londi. Jag återser platserna från den sista hösten med henne och jag frågar mig hur det är möjligt att hon är borta. En granne jag brukar prata med, som också har en svart labrador, Ajka heter hon och Londi kände henne, pekade idag på Miki och sa ”det blir väl aldrig detsamma?”. Jag svarade något svävande som betydde både ja och nej och allt möjligt annat under himlen. Och så gick jag hem med Miki.

1IMG_4289

Ja, Miki är någon annan än Londi. Det vet jag ju och det är förstås ingen upptäckt. Och han kan inte ta bort sorgen eller hålet efter Londi. Ingen kan det. Och ingen ska det. Men han är en vän, lite vild, men en vän. Klok och vild och välsignad med krushår och mandelögon.