Som nästan alltid läser jag Else Lasker-Schüler och varv efter varv gör jag mina försök att översätta dikterna, att komma längre in i dem, att komma nära det de säger. Och Eva läser som så ofta annars.
Ikväll vill jag visa en dikt ur samlingen ”Mein blaues Klavier”, en dikt jag vågade mig på först ganska sent, men som jag kanske just den här dagen har kommit en bit närmare.
°°°
°
Grånad kommer hans lilla värld tillbaka
I mitt hjärta leker paradisen…..
Men jag vänder ur förgången lycka
Åter till en värld av tröstlös lövlöshet.
En sänka ler så aningslöst från ängen,
En bäck, men på dess botten törstar nu dess öde.
Jag lider så vid tanken på dess lyckas flykt –
Därför sluter jag mig mot min ljusa dykarlust.
Ur mitt hjärta faller sista hälsningar
Från livstråden ned – dig vill jag dem förläna.
Solen fäster i grusets kristaller,
Ända till slutet sitt gyllne ögonblick.
Gud gråter….. grånad kommer hans lilla värld tillbaka,
Som Han i skapelsen skar ut ur himmelens turkos.
Mig lär vingmänniskor, som längs en bit av vägen
Mig stärker och mig vattnar för mitt kall –
Och sedan åter flyter bort i luftens skikt:
Så att jag för – ouppfyllda Gudabud – må sona.
°°°
°
Ergraut kommt seine kleine Welt zurück
In meinem Herzen spielen Paradiese…..
Ich aber kehre aus versunkenem Glück
In eine Welt trostlosester Entblätterung zurück.
Ein Grübchen lächelt ahnungslos aus einer Wiese,
Ein Bach, doch auf dem Grunde dürstet sein Geschick.
Ich leide sehr um sein verflüchtend Glück –
Darum ich mich des Tauchens heller Lust verschließe.
Aus meinem Herzen fallen letzte Grüße
Vom Lebensfaden ab – dir schenk ich diese.
Die Sonne heftet im Kristall der Kiese,
Noch scheidend ihren goldenen Augenblick.
Gott weint….. ergraut kommt seine kleine Welt zurück,
Die Er in Seiner Schöpfung schnitt aus himmlischem Türkise.
Es lehren Flügelmenschen, die des Wegs ein Stück
Mich, meines Amtes wegen, stärken und begießen –
Und wieder jenseits in die Lüfte fließen:
Daß ich für – unerfüllte Gottesweisung – büße.
