Idag vill jag visa ännu ett försök att översätta en dikt av Salvatore Quasimodo, Eva har redan sett, men inte ni andra. ”Che vuoi, pastore d’aria?” är väl en av de oftast översatta av Quasimodos dikter, men många översättningar börjar bli gamla, inte minst de till svenska, så kanske kan det vara tid för nya försök, för det är ju alltid fråga om försök, och det är alltid eller nästan alltid så att översättningarna har ett betydligt kortare livslängd än originalen, för en översättning måste alltid välja från vilket håll originalet ska ses och stor dikt kan ses från oändligt många håll.
Bilden är lånad och landskapet är visserligen som i dikten från det sicilianska inlandet, men inte från Acquaviva eller Plàtani. Det är Calascibetta vi ser på höjden, men stämningen i bilden kanske ändå påminner om den i dikten. Och om inte annat så är det en mycket vacker bild. Så vitt jag kan se är den tagen av den store fotografen Giorgio Sommer.
Che vuoi, pastore d’aria?
Ed è ancora il richiamo dell’antico
corno dei pastori, aspro sui fossati
bianchi di scorze di serpenti. Forse
dà fiato dai pianori d’Acquaviva,
dove il Plàtani rotola conchiglie
sotto l’acqua fra i piedi dei fanciulli
di pelle uliva. O da che terra il soffio
di vento prigioniero, rompe e fa eco
nella luce che già crolla; che vuoi,
pastore d’aria? Forse chiami i morti.
Tu con me non odi, confusa al mare
dal riverbero, attenta al grido basso
dei pescatori che alzano le reti.
°°°
°
Vad vill du, luftens herde?
Och ännu hörs ljudet från herdarnas
urtida horn, kärvt över skrevor
vita av ormars skinn. Kanske
det brusar från Acquavivas höga slätt,
där floden Plàtani rullar snäckor
under vattnet kring fötterna på pojkar
med olivfärgad hud. Från vilka marker
ljuder och ekar vindens fångna fläkt
i det redan vittrande ljuset; vad vill du,
luftens herde? Kanske kallar du på de döda.
Du här bredvid mig hör det ej, yr av havets
återsken, du lyssnar till ett dämpat rop
från fiskare som drar upp näten.