Något driver mig att fortsätta bland Salvatore Quasimodos dikter. Jag föreställer mig att det snart är tid för en pånyttfödelse av Quasimodo i svensk språkdräkt. Nej, jag säger inte att det är jag som ska sy dräkten, men jag vill visa att dikterna väntar på att bli översatta igen. Så varje dag går jag in i en av dem och försöker finna de svenska orden för dem. Och Eva läser och tänker med mig.
°°°
°
Isola di Ulisse
Ferma è l’antica voce.
Odo risonanze effimere,
oblio di piena notte
nell’acqua stellata.
Dal fuoco celeste
nasce l’isola di Ulisse.
Fiumi lenti portano alberi e cieli
nel rombo di rive lunari.
Le api, amata, ci recano l’oro:
tempo delle mutazioni, segreto.
°°°
°
Odysseus’ ö
Fast är den uråldriga rösten.
Jag hör flyktig återklang,
glömska mitt i natten
i stjärnbeströdda vatten.
Ur himmelsk eld
föds Odysseus’ ö.
Loja floder bär träd och himlar
i dånet från månens stränder.
Bina, min älskade, bringar oss guld:
förvandlingars tid, i hemlighet.
