För en tid sedan fick jag mig tillsänd en liten ljusblå bok – sedan kom den av en anledning som jag inte tänker säga något om här bort i mina bokhyllor, men för några veckor sedan dök den upp igen. Det är Jean-Claude Grumberg som skrivit boken och den svenska titeln lyder ”Det dyrbaraste lilla fyndet – En saga” och det är Ervin Rosenberg som har gjort den svenska översättningen. I original heter boken så här: ”La Plus Précieuse des marchandises – Un conte”.
Det mesta av handlingen i sagan utspelar sig vid en järnvägslinje som löper genom en skog i närheten av Drancy i Frankrike.
Jag väljer att inte försöka återberätta sagan – den ska läsas. I stället citerar jag hela det sista kapitlet som bär titeln ”Tillägg för dem som tycker om sanna historier”:
”Tågsätt nummer 45 lämnade Drancy den 11 november 1942 med sjuhundrasjuttioåtta män, kvinnor och barn ombord, åtskilliga av dem gamlingar och lytta. En av dem var Naphtali Grumberg, författarens farfar.
Två överlevande 1945.
Tågsätt 49 for i väg den 2 mars 1943. Det transporterade ett tusental judar, bland dem författarens far Zacharie Grumberg och Silvia Menkès, född 4 mars 1942, gasad den 4 mars 1943, på sin ettårsdag.
Sex överlevande 1945. Två av dem var kvinnor.
’Le Mémorial de la déportation des Juif de France’, sammanställd 1978 av Serge Klarsfeld efter alfabetiska listor över judar som deporterats från Frankrike, fungerar för många av oss, barn till deporterade, som familjegrav, ett arbete i vilket jag hämtar dessa sanna berättelser. Detta arbete anger att Abraham och Chaïga Wizenfeld liksom deras tvillingar Jeannine och Fernande, födda den 9 november 1943 i tionde arrondissementet i Paris, lämna Drancy den 7 december samma år, det vill säga 28 dagar efter barnens födelse. Tågsätt nummer 64.”