Idag har vi ett mjukt och liksom anspråkslöst väder. Sol och molnskugga byter av varandra utan kamp och milda ystra vindar far genom lövverk och tvätt. Det luktar grönt och Londi och jag går dit vi går, ja, idag blev slutpunkten eller kanske snarare mitten ”Caffe Goran”. Vi vet inte om vi väljer vår väg eller om vägen väljer oss.
Och i de små trädgårdarna längs Brijunska prunkar rosorna i gult och rött.
Har jag sagt detta förr? Säkert, i alla fall något liknande, för det är mycket i tillvaron som liknar vartannat.
