Under vissa morgnar när ingenting annat trycker på håller jag ett slags ”andaktsstund” för att rensa tankarna från slagg och bråte, för att få lite vidare blick. Den här morgonen har jag ägnat åt Paul Celans dikt ”Nacht” och sedan ha jag försökt att mejsla fram en svensk version. Jag visar er detta försök även om det finns ställen jag inte riktigt kommer överens med. Celan översätter jag nog så envist för att jag inte kan det.
Nacht
Kies und geröll. Und ein Scherbenton, dünn,
als Zuspruch der Stunde.
Augentausch, endlich, zur Unzeit:
bildbeständig,
verholzt
die Netzhaut –:
das Ewigkeitszeichen.
Denkbar:
droben, im Weltgestänge,
sterngleich,
das Rot zweier Münder.
Hörbar (vor Morgen?): ein Stein,
der den andern zum Ziel nahm.
°°–°°
Natt
Grus och stenrull. Och en skärvton, tunn,
som stundens uppmuntran.
Ögonbyte, omsider, i otid:
bildbeständig,
förvedad
näthinnan –:
evighetstecknet.
Tänkbart:
däruppe, i världsgallret,
stjärnlikt,
två munnars röda.
Hörbar (före morgonen?): en sten,
som tog den andra till måltavla.