Ända sedan hösten har jag undrat över de här höga träden med de långa fröskidorna hängande ner i flockar från grenarna. De hjärtformade löven är nu ljusgröna och unga och trädkronorna är inhöljda i ett ymnigt vitt blomsterskum och på marken ligger vita sommardrivor. Varje gång jag står under ett sådant träd med någon som kanske kunde veta, så glömmer jag att fråga. Och så går tiden.
Londi-bild utan det här trädet
Träden är förstås bara gåtfulla för den som inte vet detta kanske självklara…