En bit upp i Park šuma Tuškanac finns kantad av prunkande höstträd en ganska stor och gnistrande grön gräsrondell. Över den vandrar för alltid – i alla fall med mänskliga mått mätt – en lång mager man iklädd en löst hängande slängkappa, ett slags tuppkamsmössa och tunga soldatstövlar. Hans blick är dyster men ändå klar och envist framåtriktad. Han går aningen framåtböjd och det ser ur som om han fryser lite, men han bryr sig inte om det, verkar det som.
Strax bakom mannen i skuggan av höga träd finns en liten paviljong, kanske skulle man kunna kalla den en gloriet. Tog sig mannen kanske en kort rast där innan han gav sig ut på sin evighetsvandring över gräsmattan?
