Härom dagen när Londi och jag var på hemväg från vår runda vid moskén och valnötsträden där bakom
hörde vi en skarp röst ropa något uppfordrande. Vi gick vidare åt röstens håll, fast lite försiktigare än tidigare. Där stod en tjej, lite halvpunkigt klädd och med huvudet fullt av små vassa flätor, och bredvid henne drog en liten brun hund av obestämd ras hårt i sitt koppel. När vi kom inom blickhåll hasplade jag ur mig min signalfras: ”Ne govorim hrvatski.” Tjejen tittade på mig och sedan på Londi och konstaterade då att hon var en tik. Den brune var en hanhund. Vi släppte dem fria. Medan vi två människor stod där lite mindre sysselsatta än hundarna, passade jag på att fråga – på engelska – hur man säger: ”Tik eller hanhund?” Flätflickan svarade: ”Cura ili dečko?” Det kände jag igen från ”anropet” en stund tidigare. Jag upprepade frasen och hon godkände.
När jag kom hem slog jag upp ”cura” och ”dečko” i ett lexikon. Där stod det att ”cura” betyder ”flickvän” och ”dečko” betyder ”pojkvän”. Hm.