Så idag hände det. Under morgonen och dagen märkte jag ingenting, det var varmt och vindstilla men jag tänkte inget särskilt. I stället gjorde jag en massa saker: tvättade fönstren, tvättade filtar och täcken i maskinen, tvättade halsdukar, pannband och en mössa för hand. Jag hörde Darko prata med sin son genom fönstret medan jag hängde min tvätt en våning ovanför. Allt torkade snabbt på mina härligt långa linor förbi fikonträdet och bort mot skjulet. Jag översatte lite, gick lite i kvarteren med Miki. I trädgårdarna såg människorna nöjda och ivrigt sysselsatta ut, och glada. Inget särskilt hände, men allt flödade av småhändelser. Vid åttatiden gick jag med Miki till parken vid Čiovska för att borsta honom. Där finns en bra bänk en liten bit från pingisborden. Vi satte oss eller Miki la sig nog och jag började borsta i de väldiga ullmassorna. Det var fortfarande varmt och med ens kände jag att sommaren smög sig på oss. Rösterna vid pingisbordet lät som sommarröster från andra tider och den sjunkande solen mot husväggarna på andra sidan Slavonska talade också sommarens språk. Jag fylldes av en djup uppmärksamhetens ro och jag tänkte förstrött på detta underliga att Katthuset (ja, det var ett gammalt ruckel där det en gång bodde tre stora lite smutsigt vita katter, och ja, de bodde där utan människor) nu är borta och i det nya stora gråa huset sägs det att den nederländske ambassadören bor. Men det är inte säkert. Säkrare är att sommaren var här ikväll.
