Bodil Zalesky » Ord och språk

Ramsor

Bodil Z — Tue, 08 May 2012 07:13:36 +0000

Igår föll oväntat mycket regn under förmiddagen och världen kändes genomblöt, men med eftermiddagen kom solen och jag satte mig en stund på en av bänkarna i ”parken” här framför huset bredvid min granne Stanko, som ni har träffat här förr. Det är han som förlorat ett ben, men inte sitt soliga sinne. Vi växlade några ord på vårt tysk-kroatiska blandspråk och han tyckte att jag kunde lära mig några enkla ramsor – de här:

Bolje ikad nego nikad.

Bolje išta nego ništa.

Välklingande och lätta att fästa i minnet, jel’ da? (Eller hur?) Den första betyder ungefär ”bättre en gång än aldrig” och den andra ”bättre något än inget”.

I stället för ”jat”

Bodil Z — Sat, 28 Apr 2012 10:02:47 +0000

Egentligen hade jag tänkt underhålla er lite med det gåtfulla sydslaviska ljudet (om det nu verkligen bara är ett ljud) ”jat” och kanske till och med skriva en liten historia med ”jat” som subliminal huvudperson, men jag orkar inte för gårdagens kväll mötte morgonen på Londis och min hemväg. Igår var Janicas disputation och kvällen började med drinkar på Kino Europas uteservering i glada vänners lag och fortsatte sedan stilenligt och lyckligt.

Nå, jag ska berätta om en liten språklig upptäckt jag gjorde under ett samtal ganska tidigt på kvällen. Maria, en väninna till festföremålet, berättade om ett tärningsspel hon spelade i sin barndoms Mostar. Till spelets regler hörde att man inte sa talen på vanligt sätt: jedan, dva, tri, četeri, pet, šest. I stället använde barnen ett magiskt språk som de föreställde sig var turkiska. Så här: jek, du, se, ?, penj, sjesj. Namnet för ”fyra” hade för tillfället fallit bort ur Marias minne. Jag lyssnade överraskad för jag kände ju igen de där orden. Jag har ett persiskt/iranskt kapitel i mitt livs historia och jag har ännu något hundratal ord kvar i minnet och räkna till sex kan jag förstås fortfarande: jek, do, se, tjahaar, panj, sjisj. (Min trranskribering är lite egenvillig, ”o” och ”u” har tyskt mönster, men resten har svenskan som mall.)

vi strök förbi ett hörn av Trg bana Jelačića på vägen mot Kino Europa

Piccione – colomba

Bodil Z — Sun, 22 Apr 2012 07:38:05 +0000

På italienska finns det två ord för duva, ”piccione” och ”colomba”. De här två orden uttrycker två helt väsenskilda duvföreställningar. Det enda de har gemensamt är väl fjäderdräkten, fast inte dess färg. En ”colomba” är en andlig och ideell duva som har förbindelser med den helige ande och freden. Fast en liten prosaisk sida har den i och för sig som ”colomba pasquale” som är en kaka i form av en ”påskduva”. Nå, men detta är väl snarare en kroppslig utväxt på det andliga trädet än något eget. En ”piccione” är en sådan där grå fågel som trängs i flockar på piazzorna, en ”piccione” vill bli matad med brödsmulor eller hela bröd och blir det också ofta och den skiter ymnigt på städernas byggnader och torg. Det är hur lätt som helst att se var en ”piccione” har huserat, en ”colomba” däremot lämnar inga spår.

På engelska finns ett besläktat ordpar: ”pigeon” och ”dove”. En ”pigeon” är helt klart en ”piccione”, men är en ”dove” på alla sätt en ”colomba”? Jag vet inte, men nog finns det en ”white dove” och en ”dove of peace” men absolut inte någon ”pigeon of peace”?

På svenska finns det bara en duva. Och på tyska bara en ”Taube”. Vad beror detta på? Varför har svenskan och tyskan inte någon ”duvkomplikation”? Det verkar för övrigt som om inte heller kroatiskan har en sådan: duva heter ”golub” rätt och slätt, fast jag måste kanske undersöka detta närmare.

Nu ska jag avslöja varför jag talar så här mycket om duvor. Ovanför mig bor det någon – jag vet inte vem – som har gjort sin balkong till ett hem för duvor, jag är rätt säker på att det rör sig om ”piccioni”. På senare tid har det inträtt en förändring. En presenning har spänts – ja, ”spänts” är väl att ta i – över balkongen, kanske med någon renhållningsavsikt för att grannarna – inte jag – har klagat. Så här ser det ut:

under duvbalkongen befinner sig alltså mitt balkongrum

Så här ser det alltså ut när de flesta duvorna inte är ”hemma”. Jag har en känsla av att jag befinner mig mitt i en process. Under mig har man bytt skyddstak över ingången till fläktfirman, men detta glastak är redan täckt med duvskit. Det kommer att hända mer här.

Morgonstund…

Bodil Z — Sat, 21 Apr 2012 08:31:07 +0000

Det blåser ljumma vindar runt husen här denna morgon och nyss gick Londi och jag för att köpa lite grönt från Tonis lastbil. Först gick vi under lindar.

Ännu doftar de inte, men så är det inte lipanj ännu, bara travanj och däremellan kommer ju också den undersköna månaden svibanj…

Längs Rapska har de grävt upp den ena trottoaren på ett ställe så vi var tvungna att sicksacka lite och Londi passade på att lukta på något okänt, men snart var vi framme vid lastbilen som precis som de flesta andra lördagar stod parkerad strax intill affären Union. Det första jag fick syn på på lastbilen, utom Toni själv förstås, var underbart frisk och grönglänsande blitva så jag köpte ett stort knippe. Sedan plockade jag på mig diverse: karfiol, mladi luk och jaja (blomkål, färsklök och ägg). Till sist bad jag om ett kilo äpplen: Može li kilo jabuka? Izaberite, sa Toni då och jag valde. Sedan avbröt någon av de andra kunderna vid lastbilens bakända Toni med ett skämt (det tror jag i alla fall att det var). Han log brett med äppelpåsen i handen. Sedan satte han ner den på vågen och frågade eller konstaterade: Kilica? Da, može, svarade jag och gladde mig i hemlighet åt denna diminutiv. Ett ”litet kilo” har allt en särskild vikt, kanske minns ni ett annat litet viktigt Kilochen från de masuriska berättelserna…

Att förstå eller inte förstå

Bodil Z — Fri, 20 Apr 2012 06:55:13 +0000

I början här när jag inte förstod vad någon sa till mig, så svarade jag på något annat språk – oftast engelska eller tyska – och sa att jag inte förstod kroatiska. Sedan kom tiden då jag sa ”ne razumijem hrvatski”, men dessa ord satte nästan alltid punkt för samtalet, åtminstone ett på kroatiska, så jag började fundera på ett nytt standardsvar. Det blev ”razumijem samo malo hrvatski” (”bara lite” alltså). Även den frasen fungerade som ett slags broms om än inte lika vass, bara de tålmodigare eller modigare fortsatte att prata trots hindren som ställts i utsikt och ibland förstod jag vad som sas en lång stund i sträck. På sista tiden – när jag känner att jag behöver varna för min språkliga begränsning – har jag börjat säga ”ne razumijem sve” (”allt”) eller för att göra det lite snyggare ”nažalost ne razumijem sve” (”tyvärr”). Det är visserligen i kaxigaste laget att säga ”jag förstår tyvärr inte allt” för det låter som om jag vore nära att förstå allt och detta har då och då försatt mig i situationer då jag känt att ”samo malo” hade varit mer passande att säga. Men inte alltid för på ett smygande sätt blir ”ljudkulissen” omkring mig undan för undan alltmer genomskinlig, trots att jag inte bedriver några studier värda namnet och trots att jag är i just den ålder jag är.

Imam vremena

Bodil Z — Sun, 15 Apr 2012 08:11:00 +0000

Min kroatiska befinner sig sedan ett tag på en platå, en låg platå. Sedan februari har jag ingen lärare längre och egentligen borde jag se mig om efter en ersättare, men jag har liksom ingen tid. Både arbete och nöjen kräver mycket och så sover jag ju ibland också.

Den här morgonen faller ett milt vårregn. När Londi och jag kom ut för vår runda såg vi vår granne Stanko stå och röka i barens uterum. Han vinkade lite så vi gick också ”in” där. Baren var stängd, men på ett som ni anar ganska öppet sätt. Stanko har förlorat ett ben och har svårt att stå stilla utan stöd – mot någon vägg till exempel. Och att gå och röka i regnet är också svårt. Vi pratade lite om det ena och det andra på vår speciella blandning av tyska och kroatiska. Så stannade Stanko upp i samtalet och sa något i stil med: ”men ni har väl andra planer än att stå här och prata med mig”. ”Imam vremena”, svarade jag och var i hemlighet stolt över att jag fick tag i frasen så där direkt utan att behöva rota omkring i skallen: ”Jag har tid.” Stanko skrattade och ritade en liggande åtta i luften och sa ”Ewigkeit”.

Nu är Londi och jag hemma och har ätit frukost. Jag har också tittat lite i mina kroatiska lektionsanteckningar och då upptäckte jag den här frasen från den allra första lektionen som väl ägde rum för så där ett år sedan: ”Imaš li vremena danas?” (Har du tid idag?) Så lång tid tog det alltså innan jag lyckades använda den i ett naturligt sammanhang.

Triglav

Bodil Z — Sat, 14 Apr 2012 08:01:21 +0000

Från borgen i Bled såg vi Triglav, Sloveniens högsta berg.

ospektakulär bild av Triglav, som alltså befinner sig något åt vänster i fonden

Förresten är det en stiliserad Triglav som smyckar den vit-blå-rödrandiga slovenska flaggan:

Triglav betyder den trehövdade (ni som följer den här bloggen är i och för sig rätt vana vid ordet/ordelementet ”glav”, så förklaringen är kanske onödig: Glavni kolodvor=Hauptbahnhof, glavica karfiol=blomkålshuvud) och det anspelar på en gammal slavisk guddom. Jag säger slavisk och inte slovensk för att den har lämnat spår även i andra delar av den slaviska världen. I Theodor Fontanes roman Der Stechlin, som utspelar sig i Brandenburg finns till exempel en Fräulein von Triglaff. Och Fontane som gärna betonade det slavisk-vendiska arvet i de här trakterna valde säkert inte det namnet på måfå utan som en anspelning på denna guddom, som hade många kultplatser både i Brandenburg och Pommern:

Triglaw, auch Triglav, Triglaf oder der Dreiköpfige genannt, ist ein slawischer Kriegs- und Stammesgott, welcher von den Pomoranen besonders in Wollin und Stettin, später auch in Brandenburg verehrt wurde. Über den Kult des Triglaw berichten vor allem drei Biographien des Bischofs Otto von Bamberg, der in den Jahren 1124 und 1128 zwei Missionsreisen in das Gebiet der Pomoranen unternahm. In der älteren Literatur wurde Triglaw auch als weibliche Gottheit dargestellt.

Sziget

Bodil Z — Sat, 07 Apr 2012 08:27:12 +0000

”Sziget” är ungerska och det betyder ”ö”. Ordet steg in i min vokabulär för drygt ett år sedan och det är inte främmande längre. Igår publicerade jag här min översättning av den ukrainske poeten Vasyl Makhnos dikt Sighetu Marmației. Diktens namn är också namnet på en stad, en stad i den rumänska provinsen Maramureş alldeles vid den ukrainska gränsen. Jag tyckte genast att det var något bekant med den första delen av namnet. Den är en rumänisering av det ungerska ordet för ö har jag nu fått bekräftat. Hela namnet betyder då ”ön i Maramureş”. En ö på land? Ja, fast det finns vatten emellan, några flodarmar gör staden till en ö:

Och här bor jag i stadsdelen Sigečica och det namnet innehåller också det ungerska elementet ”sziget”, fast detta har försetts med en kroatisk diminutiv. Sigečica var en gång en by på en ö bland Savas flodarmar, ja, ni minns kanske historien om tavlan med texten om namnets historia.

Jag vet egentligen ganska lite om Ungern, men jag tycker mig känna till att det inte är ett land med ett överflöd av öar. Jag tänker på vida slätter, floder, kullar, men inte några öar, fast kanske finns de just i floderna? I alla fall fascineras jag av denna spridning av ordet ”sziget” från Ukraina och Rumänien till Kroatien. Och jag tänker mig att ordet innerst betyder ”flodö” och en flodö är på något vis något annat än en vanlig ö, vattnet far förbi den i stället för att helt lugnt omge den.

Ne znam je li to istina

Bodil Z — Sat, 18 Feb 2012 09:22:10 +0000

Här kan ni följa ett par av min kroatiskas myrsteg igen:

Jag vill nu börja lära mig bilda lite mer komplicerade satser, även om jag på intet sätt behärskar de okomplicerade.

Kako se zove? Vad heter han/hon?
Znaš li kako se zove? Vet du vad han/hon heter?

Je li to istina? Är det sant (sanning)?
Ne znam je li to istina. Jag vet inte om det är sant.

Snijeg će padati sutra? Ska det snöa imorgon?
Jesi li čula da će padati snijeg sutra? Har du hört att det ska snöa imorgon?

Ganska lätt egentligen det här med bisatser. Det svenska ”om” ersätts med ingenting och det svenska ”att” med ”da” och ordföljden är oförändrad utom i det sista fallet här, men det beror inte på att det är bisats.

En alldeles särskild språkkurs

Bodil Z — Fri, 10 Feb 2012 08:20:55 +0000

De senaste två lektionerna i kroatiska har handlat om aspekt, tror jag i alla fall. Det speciella med den här ”kursen” är ju att Jasmina aldrig tidigare undervisat i kroatiska och att hon under kursens lopp upptäcker den ena egenheten efter den andra hos sitt språk och tillsammans med mig förvånas och förundras över dem. Det är egentligen en fantastisk form av språkkurs! Något så fräscht och levande! Ingen av oss vet var vi kommer att hamna ”den här gången”. Det som styr mest är mina frågor, men jag vet ju sällan om jag ställer lätta eller svåra frågor. Vi är ju båda intensivt språkintresserade, så vad som än dyker upp och oberoende av hur mycket eller lite jag lär mig den ena eller andra gången, så är det alltid ett äventyr.

Men nu till något konkret, ja, till detta med aspekt, som vi tror att det är. Jag har märkt att verben på något vis bildar ett slags ”familjer” och om man lägger till det ena eller andra prefixet – eller infixet för den delen – så förändras betydelse och temporalt användningsområde. Mycket handlar om om en handling är pågående eller avslutad, tror jag mig förstå. Men det handlar också om annat.

Förra gången talade vi lite om verb som har med ätande och drickande att göra.

Verbet ”dricka” är ”piti” och verbet ”äta” är ”jesti”. Till dessa kan man lägga diverse förstavelser, särskilt till ”piti” verkar det som. Här är några (få) exempel:

popiti( dricka upp)
napiti (dricka upp)
ispiti (dricka ur)
zapiti (dricka en hel del öl/vin/sprit tillsammans ”i glada vänners lag”)

Strax fick jag problem med vad skillnaden mellan ”popiti” och ”napiti” kunde vara. Jasmina förklarade och jag ritade till. Så här:

”Popiti” betyder att det blir tomt i glaset och ”napiti” betyder att det blir fullt i den drickandes kropp. (På ett liknande sätt fungerar ”pojesti” och ”najesti”.)

Sedan frågade jag om skillnaden mellan ”popiti” och ”ispiti” (det här med ”upp” och ”ur” var ju snarast ett slags försöksöversättningar). Jasmina funderade och sa att ”popiti” är det vanliga medan ”ispiti” handlar om ”ett snabbare drickande och en större mängd”.

Det här är en enastående rolig språkkurs för genom den lär jag mig inte bara ett språk utan jag upptäcker världen och lustigt nog gör min lärare på sätt och vis det också. Synd bara att Jasmina nu ska lämna Zagreb för sin dalmatiska hemstad för hon är färdig med sina studier här, eller nästan i alla fall, och ska börja arbeta i Šibenik någon gång i maj. Fast några lektioner till ska vi ha när hon kommer upp hit igen lite då och då under våren.