The post Lite språkhistorisk spekulation first appeared on Bodil Zalesky.

Orada (guldbraxen?) mästerligt tillagad av Đurđica. Till det Malvazija och annat.

Ändlös runda med Hajdi och Miki på livada (ängen) vid džamija (moskén).

Och bland husen blommade jorgovan (syrenen).

Dagen sträckte ut sig mycket långt.

The post Påskafton: orada, livada, jorgovan first appeared on Bodil Zalesky.

”Svenska institutet (SI) har till uppgift att ge stöd till svenskundervisning i utlandet, i synnerhet på universitet och högskolor.”

Och detta:

”För SI:s arbete med det svenska språket utomlands innebär det att man i Sverige bör se det som positivt att människor från andra länder lär sig svenska och att detta ger dem konkurrensfördelar när det gäller att söka arbete.”

Och detta:

”Även inom högre studier bör man ta till vara att utbytesstudenter har lärt sig svenska eller vill lära sig svenska då de befinner sig i Sverige. Kurser i svenska bör erbjudas utbytesstudenter och gästforskare. Det bör även vara möjligt för dem att följa kurser inom sin utbildning på svenska, inte bara på engelska.”

°°

Det här var alltså SI:s ord för ungefär femton år sedan. Hur ser det ut idag? Har Svenska institutet officiellt tagit avstånd från det man säger här? Jag kan inte hitta något offentligt avståndstagande. Så detta är vad SI säger sig följa och har att följa. Hur ser det då ut i praktiken? Låt oss gå till hemsidan. De första rubrikerna man stöter på lyder:

”Nu lanseras Baltic Sea Neighbourhood programme!”

”Nytt program – SI Creative Partnership Programme”

Vi tittar in lite under den första rubriken:

”Q&A session för ansökare inom SI Baltic Sea Neighbourhood Programme”

Vi klickar på ”Evenemang” och finner bland annat detta:

”Pioneer the Possible”

”Re:waste – how Sweden is rethinking resources”

Vi tittar in lite under den andra av rubrikerna:

”Svenska institutes kommunikationsmaterial Re:waste – how Sweden is rethinking resources, lyfter avfallsfrågor ur en mängd olika perspektiv.”

Vad är det vi ser? Lite ”catchy” slogan-engelska och en klumpig och ibland komisk management-svenska: ”lyfter avfallsfrågor ur en mängd olika perspektiv”. Tunga skitlyft, va?

Ja, och så har vi sharing.sweden.se där man kan hitta information om Sverige: ”Övergripande teman är samhällsfrågor, innovation, hållbarhet, kultur och kreativitet. Du kan söka material efter ämnesområde, språk eller typ. Det mesta av materialet är på engelska och gratis att använda.”

Men det finns också sidor där svenska ord står i centrum. Det finns texter om ”fika” och om ”fredagsmys” och kanske säger någon dryg ”deckardrottning” nådigt ”hej” till oss från en glansbild.

The post Tack och hej leverpastej! first appeared on Bodil Zalesky.

”Hur kommer det sig att Sverige är så framgångsrikt inom life science?”

The post Domänförluster first appeared on Bodil Zalesky.

Nu när det ryska krigets ansikte blivit allt tydligare i all sin skam och uselhet sker vid sidan av allt annat en språklig utveckling i Ukraina, en utveckling som innebär en avveckling av ryskan i Ukraina. I The Guardian läste jag idag om hur unga människor i östra Ukraina nu ställer sig till ryskan:

After the annexation of Crimea, in 2014, Zinkivskyi started trying to speak some Ukrainian with a few friends. Now he has fully switched, and for the first time is also introducing political and patriotic themes into his art.

The language issue is something that comes up again and again in Kharkiv. Oleksandra Panchenko, a 22-year-old interior designer, said that since 2014 she had been trying hard to improve her Ukrainian, but conceded that she still often speaks Russian with friends.

However, she is adamant that by the time she has children, she will be fluent enough to speak only Ukrainian at home. "I grew up in a Russian-language family, my kids will grow up in a Ukrainian-language family", she said.

Nu har alltså språkfrågan fått sitt språksvar.

The post Språkfrågan och språksvaret first appeared on Bodil Zalesky.

Vi pratade om kriget, om Ukrainas lidande och världens ondska, om cynismen hos Guterres, Milanović, Eliasson, påven, om Vučić och Dodik som nu spänner vapenmusklerna… Hela tiden tuggade jag på de gröna lökbladen och hundarna sprang ut och in i buskarna och snåren och marken doftade värme och must. Och vägen krökte och rätade på sig.

Vi kom förbi små bondgårdar och sommarstugor och skjul i vingårdarna.

Så småningom svängde vi ner i en skog med lövträd, mest bokar tror jag, och där var marken helt täckt med medvjeđi luk och vi människor började plocka de vackra tunna avlånga bladen och samlade dem i våra påsar. Till slut satt vi och plockade och Vesna sa hur hon brukar göra med löken: Först skär hon den tunt tunt, sedan saltar hon lite och låter den vila lite (kanske), sedan häller hon olivolja över den så att oljan täcker löken helt. Ja, och sedan trycker hon ner allt i glasburkar i kylskåpet och efter det äter man den gröna massan till ”allt” i veckor.

När vi hade vad vi tyckte vi behövde gick vi uppför backen igen och sedan gick vi en lite annan väg än förut, vet inte om vi gick rätt eller fel, men vackert var det och vi gick länge länge tills vi kom ner mot dalen – samma eller en annan. Där nere i dalen blommar syrenerna för fullt och allt är ett doftrus.

På något sätt kom vi så småningom till dungen där Vesna hade parkerat bilen. Och så for vi in i byn Sveta Nedelja, in till ”centrum”, köpte varsin burek och slog oss ner på ett kafé och åt burek med löken vi plockat och så drack vi kaffe. Tama luktade illa för hon hade rullat sig i något mörkt och kladdigt i ett dike. Miki var ganska ren. Alla vara ganska trötta.

The post Tillbaka till Sveta Nedelja first appeared on Bodil Zalesky.

Uttryck som ”komma överens”, ”kompromiss”, ”fred” har ingen verklighet att beskriva i det helvete som ryssarna har gjort Ukraina till.

The post Komma överens? first appeared on Bodil Zalesky.

Sedan gick jag in i den stora grå saluhallen medan Miki fick vänta på avsatsen utanför. Min ostdam vinkade till hälsning och jag gick fram och valde min ost. Sedan ville hon att jag skulle köpa ägg och jag frågade lite om hönorna, men jag hade ju ägg hemma så det fick vara till nästa gång. Då pekade hon i stället på en påse med lökar som var från hennes trädgård. De var av den där trevliga lite platta sorten som jag gillar och jag sa att jag ville ha fyra och hon plockade fram fyra. Jag tyckte att den ena inte såg helt bra ut och hon skrapade då lite på den för att motbevisa mig, men jag höll emot. Då sa hon med löken i den höjda handen: ”Ovaj luk ja Vam šenkam!” Jag skrattade och studsade till lite vid det sista ordet. Oj, tänkte jag, finns det ordet också bland de här roliga Zagrebgermanismerna! Šenkati! (schenken). Jag tog emot skänken och lät tanken liksom skutta från tuva till tuva mellan de här germanismerna: vicmaher-Witzmacher, fajrunt-Feierabend… Ja, jag ska inte trötta er med fler även om det är frestande.

När jag kom ut ur saluhallen stod en äldre man och pratade med Miki och det var ju bra för Miki träffar gärna folk. Och så gick vi till min surkålsdam och köpte ett litet surkålshuvud som hennes son hämtat i källaren medan jag var och köpte ost. Till sist gjorde vi en anhalt vid baren på hörnan och den perfekte barägaren kom strax ut med en uppvärmd stol. Jag satte mig och fick mitt kaffe och Miki fick det han behövde och så försjönk vi i ett slags soldvala. För omväxlings skull tog jag en bild inåt marknaden och jag ser att min surkålsdam syns på bilden.

Sedan hände ingen utom att jag köpte ett par vantar och att Miki hälsade på en äldre dam som kom ut från baren.

The post Verbet ”šenkati” och annat viktigt first appeared on Bodil Zalesky.

Och Miki och jag vi går i solljuset och ibland sätter vi oss i gräset och vilar en stund och betraktar världen eller låter tankarna flyga hit och dit.

Vad Miki tänker vet jag inte men jag tänkte nyss på det här med språken och hur det har ändrat sig sedan förra våren. Jag talar ju sällan med människor i verkligheten, så nu talar jag faktiskt mest av allt kroatiska, även om min kroatiska fortfarande är knackig – jag kom ju hit för sent i livet. Engelska talar jag någon gång med vänner jag haft länge här och kanske lite tyska. Italienska talar jag nästan aldrig för mina italienska vänner här bor i andra kvarter och jag rör mig ju inte från mitt hemmahörn. Och inte blir det någon svenska heller mer än på skype eller liknande. Tyska läser jag mest och just nu handlar det om översättningar: Theodor Storm och Else Lasker-Schüler. Svenska använder jag till den andra änden av översättningen och så läser jag för mitt arbete och skriver ett och annat, recensioner och liknande. Italienskan lever – förutom i mail och sådant – i min nöjesläsning. De tre senaste böckerna är skrivna av författare från det östligaste Italien ett Italien som inte är Italien mer än delvis. Claudio Magris är ju från Trieste, men Enzo Bettiza föddes i Spalato/Split och Fulvio Tomizza i byn Materada i Istrien.

”Danubio” av Claudio Magris känner de flesta till och boken är ett slags resa från Donaus källor till mynningen i Svarta Havet med ganska egensinnigt valda anhalter, men det är väl en del av charmen. Det är Magris’ resa och hans associationer.

”Esilio” av Enzo Bettiza är självbiografisk och handlar om uppväxten i Spalato /Split och skolgången i Zara/Zadar, om fördrivningen och återbesöken fulla av främlingsskap. Men han talar också mycket om sin dubbla venetiansk-montenegrinska identitet och allt vad den inneburet för hans förhållande till det yttre ödet.

”La miglior vita” av Fulvio Tomizza har jag hittills bara läst början av. Handlingen utspelar sig i författarens första hembygd i en fattig by där det kroatiska och det italienska möts nästan överallt och ibland sliter på varandra, men ofta säger någon att det bara är språket som skiljer dem åt. Jag har läst flera böcker av Tomizza tidigare så jag vet att försoningstanken är stor för honom. Han vill inte stå på någon ”sida” och ännu mindre mot någon ”sida”.

De här tre böckerna är för mig ett annat slags närmande till min nya hemtrakt än mitt liv här. Jag ser på den med en väldigt nära utifrånblick, ja, en blick som väl egentligen inte någon riktig ”utifrånblick”.

The post Språk, isolering, böcker… first appeared on Bodil Zalesky.

Mikis och mitt liv cirkulerar mycket kring detta runda föremål. Jag kastar och han hämtar – men lämnar bara när han har lust och det har jag inga invändningar emot. Vi bollar ju inte för att följa några regler.

Men vad är det som gör ”lopta” så speciellt? Ja, kanske hör ni det. ”Lopta” är inte bara en statisk beskrivning av en form, ”lopta” är dynamiskt och visar bollen i rörelse. Ordet illustrerar studsen: Lopta, lopta, lopta… Ni hör att den far upp från marken om och om igen. Tills Miki fångar den:

The post Lopta first appeared on Bodil Zalesky.