Bodil Zalesky » Berättelser ur livet

Öppet liv

Bodil Z — Tue, 22 May 2012 08:27:41 +0000

Mitt liv känns öppnare än någonsin förr. Det finns ingen självklar ”utveckling” kvar, inga idéer om att ”bli” något eller ”komma” någonstans. Och ändå lever jag i en rörelse. Ibland gapar skräckinjagande avgrunder under och framför mig och i vissa stunder förtvivlar jag. Men så märker jag att jag kan flyga och för den som flyger är avgrunder ju bara panoraman och vyer, det vet jag. ”Här på Jorden…”, skulle jag kunna börja en mening utan att för dens skull ha några som helst tankar på jämförelser med andra möjliga eller omöjliga världar eller himlar. ”Här på Jorden” betyder ett slags tyngdpunkt att vila i eller att spänna krafterna emot. På ett sätt är jag kanske ensammare än någonsin, men denna ensamhet är ingen brist utan ett rum som gränsar till tusentals andra rum och jag lever i en växling mellan möten, samvaro, samförstånd och avstånd från alla andra (utom Londi). Det gäller att inte försöka hålla fast något, fast egentligen ”gäller” inte heller det. Kanske är mitt liv en kryssning eller en seglats på vinden…

Mellandagar

Bodil Z — Mon, 21 May 2012 07:49:30 +0000

Ljubljanaföreställningen ligger i det förflutna nu och vi har inga bilder, ingenting, men vi vet att det gick bättre än någon av oss vågat hoppas. Timmen före var ännu allting oro på gränsen till kaos: Skulle musiken höras, skulle ljuset lysa där vi hoppades (och visste vi vad vi hoppades?), skulle vi få ihop den sista rekvisitan (på restaurangen mitt emot hämtade vi vinflaskan och besticken), skulle scenbytena fungera, skulle alla minnas sina repliker, komma in på scenen på rätt sätt i rätt ögonblick, skulle replikerna höras till sista åskådarraden…?

Lutkovno gledališče är egentligen en dockteater men det betyder kanske främst att den känns lite extra intim och att scenen är lätt att fylla, det finns inga stora golvytor att stega omkring över, en komprimerad scen. Dessutom är akustiken utmärkt.

Efter euforin kom tröttheten och ett slags mental vilsenhet men nu är vi tillbaka i Zagreb och igår testade vi scenen på ZKM (Zagrebačko kazalište mladih). Den är mycket större och liksom kalare och kallare. Den ställer en annan sorts krav och nu ska vi ha levande musik till skillnad från hur det var i Ljubljana och dessutom ska den kroatiska textningen med, så det finns både nya och gamla utmaningar att anta.

scenen testas

På onsdag är det dags igen och sedan på fredag. Och här i Zagreb ska föreställningen filmas, så så småningom ska också ni förhoppningsvis få se det hela.

Årstid

Bodil Z — Mon, 14 May 2012 07:48:39 +0000

Londi och jag lever vårt vardagsliv och våra morgnar förlägger vi ofta till parken som breder ut sig ett längre stenkast härifrån. Sedan i förrgår är sommarhettan borta – vi fick ett temperaturfall från 30° till 10, men nu börjar försommaren smyga hit igen. Londi trivs bättre i det här, hon var lite flåsig förra veckan och vi valde alltid skuggsidan under våra promenader.

Under våren försökte jag följa lövsprickningen hos de olika lövträdsarterna och jag tog lite bilder då och då – lind, kastanj, platan, akacia… Till sist var det bara catalporna som stod kala sånär som på de hängande skidorna, men inga löv. Så en dag såg jag pyttesmå ”lövbuketter” utspridda över träden som ett slags minisegel som motvikt till skidorna. Jag glömde kameran, men tänkte varje gång ”imorgon” eller ”senare idag”. Så kom hettan och plötsligt var catalporna lövklädda.

I bokskogen på Medvednica

Bodil Z — Thu, 03 May 2012 08:27:57 +0000

Jag har inte riktigt hunnit få balans på tillvaron efter den senaste slovenska resan, så jag blickar tillbaka till en vandring på Medvednica i slutet av april. Vandringen sträckte sig genom ljusgröna bokskogar översköljda med ett nästan bländande solljus. Vi hade ett mål som vi inte nådde, men ”vägen var mödan värd”.

Här ser ni det strävsamma vandrarparet Buba och Londi och lite längre fram anar ni kanske ljuspälsad hundperson. Kan det vara Larisas Lu? Eller är det bara en tillfälligt förbipasserande vandrare?

Så här grön är skogen. Så här grön är tillvaron, tänker man där inne.

Kvällsdofter

Bodil Z — Tue, 24 Apr 2012 07:50:06 +0000

Vissa kvällar är redan märkligt ljumma. Är sommaren här, tänker jag. Ur dunklet doftar syrenerna tungt:

Och det luktar mustigt av nyklippt gräs där vi tassar hem längs asfaltremsan som kantar ”parken” som omger huset där vi bor. Under duvbalkongen. Med utsikt över de små katthusen.

Kattliv i kvarteret

Bodil Z — Mon, 23 Apr 2012 07:22:58 +0000

Vid den här tiden på året (från mars till december) är de hemlösa katternas liv här i kvarteret inte särskilt hårt, tror jag. Det finns tanter som matar dem i små ”hus” vid parkeringsplatsen (ni kan se några av dessa uppe till vänster på den övre bilden), varje dag så vitt jag kan se. Och de är helt fria så som katter nog helst vill vara. De ligger under bilarna och spanar:

eller så går de på jakt i gröngräset.

Jag ser på dem och mina tankar spinner runt lite på fri tråd (från Matteusevangeliet till Ekelöf): Skåden liljorna på marken, huru de växa; de arbeta icke, ej heller spinna de.

blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus
i hörnet spinner katten yllegarn att sova med.

Igår kväll

Bodil Z — Tue, 03 Apr 2012 07:26:50 +0000

Igår när Londi och jag tassade hemåt i det ljumma kvällsdunklet hörde jag en gammal kvinna ropa till sin lilla raggiga hund som ränt iväg för att hälsa på oss: ”Luna, dođi, idemo kući!” Luna vred lite på de fläckiga öronen, slog en lov runt oss och pilade sedan iväg mot rösten som kallade på henne. En duva kurrade till från en balkong ovanför oss och jag genomfors av en vag men mäktig glädjestöt.

Tankar i frilopp

Bodil Z — Mon, 02 Apr 2012 07:16:28 +0000

När jag hade bott här i några månader började en föreställning om att stå med fötterna på två (is)flak på väg åt varsitt håll dyka upp som en bild på min inre vägg. Kanske berättade jag om det här någon gång. Nu har det gått mer än ett år sedan dess och de inre bilderna har steg för steg förändrats. Jag står här nu och det andra livet därborta i norr blir mer och mer overkligt, men samtidigt vet jag med hjärnan att detta nog inte kan bli mitt varaktiga hem, inte för att jag inte skulle kunna anpassa mig – det kan jag – utan för att stater, gränser och arbeten bestämmer över var jag ska vara. Ibland sörjer jag över detta och jag tänker på vilken hemlängtan hit jag kommer att ha när jag tvingas flytta norrut igen. Jag försöker leta efter utvägar, men i min ålder är det långt svårare att nästla sig in i ett nytt land än när man är ung. Jag vet detta och ibland sliter oron upp mig ur nattens sömn och jag har ändå av naturen fått en mycket god sömn i gåva. Det händer också att jag blandar ihop denna utmätta tid med livets. Men andra gånger ser jag mer sorglöst på alltsammans och jag tänker – glatt – att man ingenting kan veta om det som kommer. Och så gör jag små sidoupptäckter: Jag har till exempel märkt att jag börjar kunna kika in i den tjeckiska världen, som förr alltid verkade så främmande och stängd, bakvägen. Härom veckan hörde jag min hyresvärd tala tjeckiska i mobilen och jag hörde tydligt hans kroatiska brytning när han talade tjeckiska. Det gav mig en lustig känsla av att vara på insidan både här och där. Eller nu när min bosniska väninna i Vänersborg och jag igen har börjat arbeta med hennes texter om människorna i krigets Balkan: Plötsligt förstår jag mycket bättre vad de handlar om och jag känner samtidigt att jag är hemma både i Banja Luka och Vänersborg, ja, och så här i Zagreb förstås.

Blitva

Bodil Z — Sat, 31 Mar 2012 06:05:03 +0000

Kanske skulle jag öppna en matblogg. Nej, säger ni och ni har förstås rätt för jag behärskar egentligen bara en rätt, åt gången alltså. För tillfället handlar min matlagning här om ”blitva”, ”mangold” på svenska, om det nu är svenska.

Blitva lagar jag till så här – och inte på något annat sätt: Jag kokar den en stund – kanske tio minuter, kanske lite längre. Sedan vrider jag ur bladen noga, när de svalnat lite, annars blir det obehagligt. Jag hackar lite vitlök och strör bitarna över blitvan. Ja, kanske skär jag blitvans stjälkar och blad i lite mindre bitar. Och så saltar jag lite och till sist – eller tidigare – häller jag olivolja över det hela:

blitva enligt ”receptet” här

Och detta kan man ha till vad man vill: pršut kanske eller någon ost eller ägg eller… Gott va?

PS Jag hade faktiskt med mig en liten glasburk med blitva upp till Japetić, så jag kunde trycka in några blad i brödet och bjuda mina medvandrare, som tyckte att jag hade lyckats med mitt kokande.

Jugo, vårkatter och Londi

Bodil Z — Fri, 24 Feb 2012 08:43:00 +0000

Sedan i måndags någon gång mellan elva och tolv är det vår här. Då bytte luften lukt och vinden ”jugo” pustade till så att temperaturen hastigt steg. På några dagar har snömassorna krymp ihop till små fula gråa trasor och idag var det vår redan på morgonen.

De hemlösa katterna kan nu snart bli sorglösa i stället. Vintern har varit hård mot dem, men nu ser de plötsligt ut som kungar och drottningar igen – eller som nöjesjägare.

Londi går i solen:

PS Under ett par dagar kommer det att vara stilla här, eftersom jag tänker möta den triestinska våren den här helgen. Londi stannar hos vänner här i Zagreb.