Trädet på bilden är visserligen inte litet och kanske inte heller så värst rufsigt, men jag tänker ändå på Silvana Palettis lilla berättelse Te rizberjani jarbulčić; det är ju samma trakt och samma sorts landskap. Den mytiska resianska världen döljer sig bakom nästa berg.

Jag tar er till Sabotin/Sabotino igen. Här går man med en fot i Slovenien och en i Italien och långt bort i söder ser man en strimma av havet och i norr tornar de juliska Alperna upp sig. På ett ställe finns ruinerna efter ett munkkloster, från 1600-talet, om jag minns rätt. Stenarna lyste vitaktigt i solljuset:

Skuggan blev plötsligt värdefull. I valvets övre del ser man sanktuariet på toppen av Sveta Gora/Monte Santo.

Londi hittade ett litet stenkar där det ännu fanns kvar lite vatten från regnet som föll några dagar tidigare. Hon satte sig där och förstod sig på denna lyx.

Den högsta punkten är inte mer än 609 meter, men branten ner mot floden Soča/Isonzo är så hisnande att man känner att det här är verkligen ett berg.

I den här trakten utkämpades några av första världskrigets längsta och grymmaste strider, här dog många många unga män. Och till det här området har Hemingway med märklig precision (han lär aldrig ha varit just här) förlagt A Farewell to Arms.

På andra sidan floden finns systerberget Sveta Gora/Monte Santo med sitt mäktiga sanktuarium på toppen:

Soča/Isonzo med sina broar och Gorizia och Nova Gorica:

Bohinj är helt annorlunda än Bled. Båda är förunderligt vackra, men där den enas (Bleds) skönhet består i själva det intensiva mötet mellan kultur och natur, är den andras (Bohinjs) helt natur, eller i alla fall nästan: I ena änden finns en byggnad alldeles vid vattnet, Johanneskyrkan, den enda vid denna vilda sjö.

Min flod här är Sava och dess källor finns i Slovenien någonstans ovanför den vackra sjön Bohinj eller Bohinjsko jezero, ett stycke väster om Bled som vi har pausträdstittat en del på under de senaste dagarna.

en diskret flik av Bohinj

Från Bohinj går man uppåt i en ganska trång dal utmed den unga vilt brusande Sava

tills man stoppas av en grind alldeles under Slap Savice som kastar sig nerför klippbranten:

Ovanför avtecknar sig en karg bergsrygg med taggar av frostklädda granar mot himlen:

Härom dagen beträdde jag för första gången i mitt liv Bled, vandrade ett varv runt sjön, tittade ut mot ön, tog bild efter bild, klättrade upp till borgen, spejade ner mot sjön och bort mot Triglav, Sloveniens högsta berg. Andlösa utblickar.

Efter drygt två timmar var vi framme i ett härligt soligt Ljubljana. Våren kom några dagar tidigare dit än hit det här året.

Vi gick utmed Ljubljanica och fram och tillbaka över de många broarna.

Franciskanerkyrkan vid Prešernov trg drog förstås kamerablickarna till sig. Prešeren, Sloveniens nationalskald står för övrigt staty där, men det går nog inte att se här:

Lunch åt vi i Ljubljanski Dvors uteservering. Vi satt strax intill floden.

Vi gick också längs en liten bäck för att Londi skulle få sitt första vårbad.

Ljubljana är inte stort och här börjar vi närma oss en utkant:

Jag tar en av mina guideböcker till hjälp för att beskriva eller ”förklara” den:

Karlovac är idag en industristad och en viktig knutpunkt för vägarna mot Slovenien. Staden började sin historia som ett bålverk mot turkiska räder. Själva staden grundades år 1579 av ärkebiskop Karl av Habsburg. Det är efter denne Karl som staden är uppkallad. Stadsplaneringen är gjord av italienaren N. Angelini.Han ritade en befäst stad som skulle ligga där floderna Korana och Kupa flöt samman. Staden fick formen av en sexuddig stjärna med bastioner och vallgravar, som nu har gjorts om till stadspark. I den befästa staden låg 24 identiskt lika byggnader, som alla finns bevarade, även om de inte används till samma syften som förr.

Staden hjärtpunkt är Strossmayertorget med Frankopanpalatset i barockstil. I palatset ligger numera stadsmuseet (Gradski Muzej)…

den sexuddiga stjärnan i emblemet återger stadens grundritning

Trg Bana Jelačića

den vita byggnaden är Gradski Muzej, stadsmuseet

somliga av gatorna verkar ha sett bättre dagar…

Nere vid Kupa:

Nilla och Londi

ett övergivet hus

fåren kommer ut

vita katter på vit filt

byvägen

Ozalj 38