Nu står det med grälla bokstäver att guld köpes, dessutom till de bästa priserna i stan: Otkup po najboljim cijenama u gradu! Ja, alla de här nya inköpsbutikerna har sådana här fula, grälla och billiga skyltar. Fattigdomens skyltar, tror jag. Affärer som säljer guld, ni vet guldsmedsaffärer, har diskreta, vackert uttänkta och säkert lite dyrare skyltar, dock inte för dyra, det är onödigt.

Vad betyder den här ökningen av ”guldshopper”? Att man inte litar på pengarnas värde? Hur utbrett är detta? Under min italienska julresa kom jag förresten vid ett tillfälle i samtal om diamanthandel…

Lite husbilder från mina kvarter i Sigečica denna morgon. Hur kommer rösterna att falla i det ena eller andra huset?

vid genomfartsleden Vukovarska

nyöppnad bar vid Hvarska strax intill framsidan av min data-rakija-shop

”bygatan” Lopudska som korsar Hvarska och löper ut mot Vukovarska

Tillägg: Klockan 20.00 hade 30% av de avgivna rösterna (det verkar för övrigt ha varit ett mycket lågt valdeltagande) räknats och resultatet var då att omkring 65% är för en anslutning till EU.

Ytterligare tillägg: Klockan 22.00 då de flesta av rösterna räknats (röstdeltagandet låg på ungefär 45%) ligger resultatet på 66% för EU.

Jag känner igen innehållet i stycket som handlar om Kroatien från vad jag hört och sett här:

Croatia. At least the pollsters were right in Croatia. Yesterday’s election saw a crushing defeat for the ruling right-wing Croatian Democratic Union (HDZ), which has been in power for 17 of the last 21 years. The final results look set to give the left-leaning Kukuriku (“cock-a-doodle-do”) coalition 80 seats and the HDZ 47 in the 151-seat Sabor (parliament). At the core of Kukuriku is the Social Democratic Party; its leader Zoran Milanovic will be Croatia’s new prime minister.

The new government will have two immediate tasks. First, after signing its EU accession treaty on Friday it must organise a referendum, which is likely to pass. A trickier issue will be getting the economy back on track. Croatia’s state administration is bloated, and public companies are overstaffed. The main banks are in Austrian and Italian hands. Boris Vujcic, deputy head of the national bank, says that there is still time to rein in Croatia’s growing debts, but that the new government needs to act fast to stop them spinning out of control “as in some other countries.” That will mean cuts to jobs and spending.

och även det i artikeln som rör Slovenien är mig i stort sett bekant:

Slovenia. A shock result in yesterday’s election. Polls made it clear that the Social Democrats of Borut Pahor were on their way out of office. But they also indicated that Janez Jansa, a former prime minister and veteran right-winger, would return to power. They were wrong. Victory, with 28.5% of the vote, went to the brand new Positive Slovenia party of Zoran Jankovic, the mayor of Ljubljana and a former retail tycoon.

Mr Jankovic appears to have gained 28 out 90 seats in parliament, which means he could face weeks of tough coalition talks. Despite taking only ten seats the Social Democrats could remain in government. A weak administration may make it hard to push through the tough reforms that many people believe Slovenia needs.

så jag antar att det som står om resten är lika sant. Och dessutom är det intressant.

igår på Tkalčićeva

Regeringspartiet HDZ kommer enligt prognoserna att förlora makten. Korruptionsskandalerna har kantat dess väg. De som sannolikt kommer att vinna är alliansen Kukuriku, som jag uppfattar som ett slags mittenallians som alltså står till vänster om HDZ. Namnet betyder ”kuckeliku”(!) och kommer sig av att ledarna i denna allians befann sig på restaurangen ”Kukuriku” när de proklamerade sitt samarbete. Dessutom ska väl ”kukuriku” ha något med ”uppväckande” att göra.

Här en länk till en kommentar från euronews.

Den här boken finns här hos mig på Hvarska (jag har lagt en Sava-sten på den som bevis) sedan början av det här året. Några gånger har jag tagit den i min hand och velat börja läsa, men så har jag tänkt att jag sparar den tills jag har mer tid. Ännu har den tiden med mer tid inte kommit. Däremot fick jag härom dagen ett mail med en länk till en text som handlar om den här boken. Kanske är det någon av er som genom den lockas att läsa Joachim Gaucks Winter im Sommer – Frühling im Herbst före mig?

Det är en ganska lång text som Per Nilson skrivit och jag gör på försök ett uttdrag ur den, så får vi se om ni hittar in i texten som helhet:

En septembernatt 1985 upptäckte poli- sen att hus i Rostocks innerstad försetts med stora regimkritiska budskap, målade med rödfärg: ”Vi är myndiga men har inget att säga till om”, eller ”Skapa fred utan vapen, Biermann lever”. Polisen lyckades inte hitta de skyldiga.

De skyldiga var tre unga människor som tillhörde Gaucks kyrkliga ungdomsgrupp. De gick till honom och berättade vad de gjort. En av dem var minderårig. De andra var ett gift par, Ute och Gunnar Christop- her. Gunnar var totalvägrare och måste räkna med ett fängelsestraff om han inte dessförinnan beviljades utresa till Väst. Ute hade bittra personliga erfarenheter av livet i DDR och ville bara lämna landet. Endast Gauck visste vem som målat slagorden.

Men flickan som ännu var minderårig förälskade sig i en ung man och i sitt stora förtroende för honom berättade hon vem som målat slagorden. Mannen gick till Stasi.

Här är länken till hela texten.

Det här är ju också en del av mitt eget liv och jag undrar fortfarande över min eventuella Stasi-akt…

PS Boken är inte översatt till svenska – ännu.

Tack, kära sparare! –Vi bjuder på goda råd. Och fika. Men vad händer med pengarna jag, ”kära sparare”, har satt in? Har de försvunnit? Räcker de alltså bara till en fika nu? Fast hit till Zagreb lär inte AMF komma med något kaffe… Och goda råd? Sy in pengarna i madrassen nästa gång…

Jag ser fram emot en tid då inga mer monument uppförs, en tid då man i stället låter träden stå kvar till någons eller någots ära eller åminnelse. En tid då floderna får rinna i sina bäddar, en tid då sankmarkerna får behålla sitt vatten.

Detta är – som ni nog ser – ett antimonument:

Strejken pågick i fem veckor och gång på gång hette det från departementshåll att ”om ni går tillbaka till arbetet, ska vi ordna saken”, men visa av skadan trodde lektorerna (och knappast någon annan heller) på detta. I slutet av den femte veckan bestämde man sig för att utvidga strejken, även andra lärarkategorier skulle gå med. Då fick departementet plötsligt kalla fötter och meddelade att lektorerna skulle få sina krav tillgodosedda. Strejken avblåstes och nu hoppas att man att en högre lön (det är inte fråga om någon hög lön) ska komma i juni månads lönekuvert. En del är misstänksamma och säger: ”Jag tror det inte förrän jag ser det med egna ögon.”

En för mig obegriplig sidoeffekt av strejken har nu visat sig och jag börjar undra om jag egentligen vet vad en strejk är för något. I alla fall är det så här: De lärare som strejkade under våren anmodas nu att arbeta en vecka extra ”för studenternas skull” och alla undervisande lärare måste erbjuda ett tredje tentamenstillfälle (normalt är det två per kurs) för alla sina studentgrupper. ”För studenternas skull.”

°°

PS Ny text i Salongen.

De flesta av breven är inga egentliga brev utan ett slags brevkort med ett ytterst begränsat utrymme för text och där textinnehållet dessutom kontrollerades noga. Men det finns också ett fyrtiotal lite längre brev med i samlingen, skrivna på pappersbitar av olika slag. De flesta av dem smugglades ut ur lägren, annars hade de aldrig haft en möjlighet att nå sina adressater. Texterna i dem är mycket lika. De är rop på hjälp undan den hotande avrättningen. Många av ropen var förgäves. Bland breven finns tre från Katarina Dorčić – skrivna på toalettpapper – till föräldrarna.

Katarina föddes i Zagreb 1925. Hon fängslades i sin hemstad och fördes 1943 till koncentrationslägret i Stara Gradiška. Föräldrar kämpade i åratal för att få ut henne därifrån henne, men de misslyckades. Senare fördes hon till lägret i Jasenovac där hon dödades 1945.

Tillsammans med mina studenter i översättningskursen har jag översatt ett av Katarinas brev från koncentrationslägret i Stara Gradiška:

Kära föräldrar!

Jag är så glad att de får komma hem, så att åtminstone någon kan räddas. Jag hoppades att jag också skulle få komma ut, men jag har inte en sådan tur. Mina kära, jag lägger på ert hjärta att ni tänker på mig och räddar mig ut ur detta helvete, för jag vill se er alla en gång till. Jag vill så gärna trycka era händer och tacka er för allt ni hittills gjort. Ni har gjort så mycket för mig och jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan er. Ni är mitt allt här och jag tänker bara på er och på friheten. Kära mamma, glöm allt och tro mig att jag inte längre är samma Katica som jag var förr. Jag har förändrats och jag har blivit en mycket, mycket bättre människa. Livet har (…) mig mycket. Jag skickade detta brev till er genom Maja och jag ber er en gång till att göra allt ni kan för att rädda mig, och om ni lyckas med detta, har ni gjort allt för mig. Snälla mamma, fråga Maja vad som har hänt med Branka. Det är en flicka som var min vän och jag vet inte vad som har hänt med henne. Hennes mor bor på Višegradska 1 hos (Dušan?). Hon heter Fanika Herek. Skriv till mig så ofta det går. Skriv till mig om allt varje gång i paketet ni skickar, och den som kommer med det ska berätta för er var ni ska stoppa in brevet. Hälsa Slavica och be henne att hälsa till Vesna, Nada och Fjodor.

Hur mår min lilla Branko? Jag ska berätta mycket för honom, men inga berättelser utan sanningen. Hur har ni det där hemma? Hälsningar till alla jag känner, och särskilt till er alla, mina käraste. Jag ber er en gång till att rädda mig härifrån. Dig, mamma, och pappa älskar
Katica

Hos Thomas Nydahl kan ni läsa mer om boken.

Under Jelačić-statyn har något som närmast liknar ett altare inrättats. Här samsas kroatiska och katolska symboler med varandra och bilder på Hjälten (general Ante Gotovina).

Presudu osuđujemo,
nadu imamo.
Bogu se molimo,
svjetlo palimo!

Domen fördömer vi,
hoppet har vi.
Till Gud ber vi,
ett ljus tänder vi.

Domovinski rat je bio oslobodilački a ne zločinački pothvat!
Fosterlandskriget var för friheten och inte något brottsligt!

Štrajk glađu zbog sramotnih presuda generalima i hrvatskom narodu.
Hungerstrejk mot den skamliga domen av generalerna och det kroatiska folket.

Bože, spasi Hrvatsku!
Gud, rädda Kroatien!

14.4. 2011 Mimohod za generale – Marsch för generalerna
15.4. 2011 Presuda, Haag – Domen, Haag
16.4. 2011 Prosvjedni odgovor – Försvarstalet
18.4. 2011 Štrajk glađu – Hungerstrejk
24.4. 2011 Sretan Uskrs – Glad Påsk

”Hrabra srca uzdignute glave molitvom za hrvatske branitelje i generale.”
”Med modigt hjärta, högburet huvud och bön för de kroatiska försvararna och generalerna.”

Många i min bekantskapskrets är missmodiga i dessa dagar, särskilt de som inte är rena kroater. Man anar nya vågor av hat.

°°
För dem av er som eventuellt inte har domarna i Haag helt aktuella klipper jag in en kort artikel ur Borås Tidning om saken:

24 år för kroatisk krigsförbrytare

tt utrikes 2011-04-15
Den krigsbrottsanklagade kroatiske generalen Ante Gotovina döms till 24 års fängelse, rapporterar AFP. Mladen Markac, tidigare chef för inrikesdepartementets specialpolis, dömdes till 18 års fängelse av tribunalen, rapporterar BBC. Däremot friades den tredje åtalade Ivan Cermak, tidigare biträdande försvarsminister som 1995 ledde arméns styrka i staden Knin. Åklagarna hade yrkat på 17 års fängelse. Trion anklagas bland annat för underlättande av och medhjälp till mord i samband med ”Operation Storm” – den kroatiska arméns knäckande av den serbiska utbrytarrepubliken Krajina i östra Kroatien 1995. Cermak och Markac överlämnade sig frivilligt till FN-tribunalen när de åtalades 2004.