Bodil Zalesky » Platser

Trieste – Piazza Unità d’Italia

Bodil Z — Thu, 09 Feb 2012 05:03:48 +0000

Piazza Unità d’Italia i Trieste är ett av Europas största torg och det blir inte mindre av att dess ena sida slutar vid havet. Man kan nästan bli lite rädd för att halka av jordklotet när man går där. Under dagar då vattnet ligger platt och stilla kan man se havet som en fortsättning av torget och då blir torget utan slut.

bilden togs som man kan ana strax för jul

Trieste, Ponterosso del Canal Grande

Bodil Z — Thu, 02 Feb 2012 07:29:58 +0000

Ser ni vem som står där borta strax intill brofästet? Jag märkte först ingenting och gick bara förbi, men sedan såg jag:

Fonte Gaia

Bodil Z — Wed, 25 Jan 2012 07:14:22 +0000

Vid den övre ”kanten” av Piazza del Campo i Siena finns Jacopo della Quercias vackra fontän ”Fonte Gaia”. Den håller ett litet vattenrike i sina marmorarmar och är en pärlande överraskning mitt i Sienas torra rödbrunhet. Det finns så lite vatten i och kring staden, ingen flod ringlar sig runt den och ingen sjö skimrar bland kullarna nedanför. Siena ligger högt och fukt och väta når inte dit upp. Siena är i all sin skönhet en stad av törst och torka. Därför ger vattnet i Fonte Gaias vita marmorkar en sådan friskhet och klarhet åt sinnena. Till och med mitt i vintern kan man få för sig att söka fuktsvalka där. Fabeldjuren ligger loja och låter vattnet rinna över tunga och läppar och från tassarnas päls pärlar klara droppar medan duvorna som ju är levande på riktigt har gjort fontänen till medelpunkten i sin värld.

Ur den här vinkeln är Fonte Gaia en marmormur som omsluter en osynlig hemlighet:

Zagreb i adventstider

Bodil Z — Fri, 16 Dec 2011 07:11:05 +0000

Kanske minns jag inte riktigt den svenska julskyltningen men jag tror att allt detta affärsbetonade och tingel-tangel-aktiga förberedande av julen här är lite mer återhållet än i Sverige. På några större torg i staden finns stora ädelgranar utplacerade med en enhetlig och ganska försynt beysning fästad vid grenarna. Det hänger lite ljusgirlander över huvudgatorna och det blinkar lite från banker och varuhus. Det mest påtagliga är marknadsstånden som radar upp sig på torgen och utmed gågatorna och parkgångarna. Här kan man köpa julgodis, kakor, korvar, skinkor, ostar och torkad frukt och nötter. Det finns också en hel del konsthantverk, vantar, mössor, halsdukar och vackra träförmål. Och så finns det kuhano vino (Glühwein ungefär) och olika slag av rakija att tillfälligt värma sig med.

Londi vid katedralen

blick tvärs över gatan från katedralen

ett ganska typiskt marknadsstånd

granen har kommit på plats

Slottet i Brežice

Bodil Z — Mon, 28 Nov 2011 05:41:05 +0000

Om man tar tåget från Zagreb och åker i nordvästlig riktning mot Slovenien så hamnar man efter en knapp timme (en kvart går åt till att vänta vid Dobovas gränsstation) i den lilla staden Brežice, men tåget stannar inte där utan man stiger antingen av i Dobova eller i Krško fem minuter åt den ena eller andra hållet.

Den lilla staden har både charm och skönhet men det är egentligen en enda byggnad, nämligen slottet, som sätter sin prägel på helheten.

Se här några höstliga slottsvyer:

Slani dol

Bodil Z — Tue, 15 Nov 2011 07:35:40 +0000

Några kilometer utanför Samobor i riktning upp mot bergen i väster ligger den lilla byn Slani dol. Där parkerade vi bilarna och påbörjade vandringen upp mot Veliki lovnik. Promenaden genom byn blev en liten prövning eftersom byns hundar inte ville acceptera pälsklädda främlingar. De flesta gick dessutom lösa, så vi fick fäkta en del med käppar för att Buba och Londi skulle bli igenomsläppta.

Väl ur byn tog lugnet vid och vi vandrade oss igenom dagen. När eftermiddagsljuset sedan började smalna tog vi oss ner till byn igen. Vid gränsen möttes vi av byhundarna och Londi och Buba blandade sig med dem, till en början ganska lättsamt.

Men längre in i byn blev tongångarna lite bistrare, åtminstone här och där:

Ovanför och under oss såg vi vinodlingarnas rader:

På bergskammen mittemot såg husen ut att värma sig i den tidiga kvällssolen.

Från broarna över Sava och Krka

Bodil Z — Thu, 03 Nov 2011 07:49:02 +0000

Jag tycker om att stå på broar eller vid flodstränder och se vattnet, som alltid är ett annat och ändå detsamma, strömma förbi. (Jag kanske blir Vasudeva en gång.) I Brežice härom dagen stod jag en stund på bron över Sava:

och kort därefter på Franz Josefsbron över Krka:

Huset som tittar fram mellan träden är den gamla badkrogen från dubbelmonarkins tid. För något tiotal år sedan stod ännu själva badhuset kvar. Det var i trä, vi får försöka föreställa oss det…

Och här ser vi att broarna nyligen restaurerats:

Längs Gradec’ frånsida

Bodil Z — Mon, 31 Oct 2011 05:28:25 +0000

Gradec är egentligen en stram och vårdad stadsdel som representerar snarare än är. Här sitter riksdag och regering, här finns rader av representationsbyggnader och museer. Det är mycket rensopat och det finns många vakter uppställda vid husknutar eller bredvid portar. Och så har vi Markuskyrkan med sitt färgglatt blänkande helkroatiska tak och den passar som hand i handske i den här stadsdelen.

Men Gradec har också vrår, charmfulla luggslitenheter och lite lätt förkomna bakgårdar:

Kalksee – juli 2011

Bodil Z — Thu, 27 Oct 2011 07:08:36 +0000

Nu när det är alldeles tydligt och oemotsägligt att sommaren givit sig av, så söker sig min tanke då och då liksom i hemlighet till minnena av den. Ja, det går att tänka på den men det blir lätt aningen abstrakt, dess verklighet är ”unvorstellbar”, ofattbar. Med bilder kan man komma lite närmare den direkta upplevelsen, men samtidigt visar bilderna på gapet mellan nu och då, på att det jag ser inte är nu. Det är detta som är saknad och känsla av förlust. För mig är sommaren tillvarons mitt. Jag kan aldrig känna samma längtan efter en vinter, hur vackra vissa vita vinterdagar än kan vara.

Det här är Kalksee i Brandenburg, den översta eller bortersta av de fem sjöar som radar upp sig i nordlig riktning från Neuruppin, den vildaste och kanske vackraste, en släkting till Fontanes Stechlin. En mörk sjö i en mytisk trakt.

Blick över Kalksee från Binenwalde (ja, Bine, platsen är benämnd efter en flicka och inte efter något bi):

Och Londi förstod sig på att bada i sjöns vatten:

Konstgalleriet obeslöjat

Bodil Z — Sun, 16 Oct 2011 06:53:07 +0000

Så, nu har äntligen ”Umjetnički paviljon u Zagrebu” (Zagrebs konstgalleri) krängt av sig alla slöjorna och kastat undan den sista byggnadsställningen så att man kan se henne i all hennes smörgula glans. Och allra överst blänker glashatten i höstsolen.

Byggnaden befinner sig i den ”övre” änden av Trg kralja Tomislava (Kung Tomislavs torg). Om man står framför centralstationen och riktar blicken in mot centrum ser man i rät linje den mäktiga Tomislavstatyn, en fontän och sedan konstgalleriet.

blick från Tomislavstatyn

lite hundliv i ett hörn av parken