The post En bild first appeared on Bodil Zalesky.

The post Krossinsee vid Königs Wusterhausen first appeared on Bodil Zalesky.

Och därunder prydde Miki soffan med sin krulliga varelse och jag tänkte hoppfulla tankar. Och dagen steg.

I hallen tränger ljuset in från alla håll, plötsligt märker jag hur många fönster jag har. Tre eller nej, fem. Fast jag har ju också de där femton ”duvhålen” i köket, genom dem letar sig ljuset också in.

The post Ljus first appeared on Bodil Zalesky.

The post Inredning first appeared on Bodil Zalesky.

The post Felvänd first appeared on Bodil Zalesky.

E.T.A. Hoffmann: Magnetisören och andra berättelser, Hastur 2021

°°
Ingen läsning är intensivare än översättandet. Aldrig kommer man närmare det skrivna än vid detta vändande och vridande på varje ord. Jag översätter alltid direkt, ofta utan att ens läsa meningen eller raden till slut. Årets våldsammaste läsupplevelse blev en berättelsesamling av E.T.A. Hoffmann, den tyska romantikens mest otyglade skapargestalt. Och min ”direktmetod” gör sig nog allra bäst i samspel med just Hoffmanns berättarkonst. Man är närmast hans ystert kusliga fantasivärld om man helt ovetande om slutet eller om nästa skakande uppenbarelse störtar nerför hans vindlande spiraltrappor mot den mörka underjorden.

De vertikala linjerna präglar texterna. Himlahöga smäckra torn sticker upp och hotfulla bråddjup skär genom skeendena. Hoffmann är själv en trollkarl och han kan i varje mening kasta om händelseförloppet och vända ut och in på läsarens förväntningar utan att texten för den skull blir osammanhängande eller störande fragmentarisk. Med andan i halsen rider läsaren fram på en vild, ostyrig vålnad, men sitter ändå egendomligt stadigt. Och i tidens anda leker Hoffmann gärna med speglar och skuggor och spegelbilders och skuggors försvinnande.

°°
(För ungefär en vecka sedan dök den här texten upp i Hufvudstadsbladets Bokextra.)

The post Dom über einer Stadt – till Pappa first appeared on Bodil Zalesky.

The post Pozdrav iz Rijeke first appeared on Bodil Zalesky.

Jag vill här med några få ord försöka mig på att klargöra varför jag så intensivt önskade mig Käthe Kollwitz’ kolteckning ”Frau mit totem Kind” (Kvinna med dött barn) för bokens framsida:

Käthe Kollwitz visar med bilden det sista stadiet i stegringen SORG FÖRTVIVLAN UPPLÖSNING. Moderns ansikte förlorar i bilden allt det som skiljer människan från andra jordevarelser och detta tycks gå in i det döda barnet. I Gerhard Hauptmanns novellistiska studie är det en far som i slutscenerna genomgår denna den bottenlösa smärtans upplösningsprocess.

The post Käthe Kollwitz – Gerhart Hauptmann first appeared on Bodil Zalesky.

The post Rosor längs vår väg first appeared on Bodil Zalesky.

Den andra bilden är från Zlarinska. Den är tagen i vår gångriktning och Miki har just hittat ett ben att tugga på. Ett par hus nerför gatan bor Zora, Đurđica och Hajdi. Dem träffar vi bara ute numera i pandemins tid.

Den sista bilden visar en gatstump som kanske inte har något namn – eller måste den kanske det för att folk i husen ska kunna ha adresser? Jag står nog på Korčulanska när jag tar bilden och Miki är bredvid mig någonstans.

The post Nya vinklar first appeared on Bodil Zalesky.