Tillbaka till allvaret; hoppas jag inte har förbrukat mitt eventuella förtroendekapital genom gårdagens "experimentinlägg":
Varje dag lär sig en människa något nytt. Ofta lär vi oss något på ett mycket medvetet sätt för att vi vill uppnå något särskilt och det vi lär oss här och nu är ett steg på vägen mot ett mål. Vid andra tillfällen gör vi inte något direkt val utan det kan vara så att vi genom en händelse eller en erfarenhet tvingas att tänka om, att se något på ett nytt sätt. Kanske gör en krävande eller hård erfarenhet att vi förbereder oss inför möjliga kommande svårigheter så att vi kan övervinna dem lättare när vi står inför dem.
Nästan allt vi kan och vet bygger på något som någon annan har tänkt, sagt eller gjort före oss. Vi behöver inte börja från början och upptäcka världen helt på egen hand, eftersom vi har denna möjlighet att hämta vetande och inspiration ur en kulturell gemenskap som inte är begränsad av vare sig tid eller rum. Det vi lär känna om världen och människan kan vi sedan överföra till andra som i sin tur omvandlar detta till sin kunskap och bygger vidare. Skulle däremot var och en vara tvungen att helt ensam skapa sin idévärld och sitt vetande kommer redan människans bundenhet vid tiden att hindra att detta vetande blir mer än en ansats – ars longa, vita brevis.
Vad är då värt att veta och lära sig? En hel del saker som rör förmågan att handskas med det dagliga livet är kanske självklara, åtminstone för de flesta. Annat kan fordra mer medvetna och genomtänkta ställningstaganden av oss. Vetande som når bortom stunden, som inte förbrukas inom en överskådlig tid och som det går att bygga nytt vetande på har mer att ge oss än ett sådant som är bundet till en bestämd tid eller plats.
Vad ska skolan ge den unga människan? Nyckelfärdigheterna läsa, skriva och räkna kan vi aldrig komma förbi, de utgör grunden för fortsatt lärande. Att arbeta för att utveckla ett rikt och nyanserat språk hos den unga människan är också en grundpelare bland skolans uppgifter. Skolan ska ge insikter och vetande som det går att bygga vidare på både för den enskilda individen och för kommande generationer. Vi behöver kunskaper om vår historia för att förstå vår egen tid och för att veta vad vi ska sträva efter eller undvika i framtiden. Skolan bör tidigt introducera skönlitteraturen i den unga människans liv och tankevärld. Litteraturen med sina genom tiderna skiftande former och uttryckssätt erbjuder oss tolkningar av det som var och det som är och av människolivet som sådant.
Kunskap och vetande är förutsättningar för all seriös åsiktsbildning. Ett ytterligare steg består i att man lär sig att på ett klart och åskådligt sätt argumentera för de idéer man har om tillvaron och att sätta sig in i hur andra betraktar världen och livets villkor.
I den enskilda människans mikrokosmos företer kunskap och vetande en liknande utveckling som i mänskligheten som helhet. Byggsten fogas till byggsten, av lite blir mera, vetande bildar grogrund för nytt vetande.
Slutligen och väl så viktigt som mycket annat – kunskap är en källa till glädje och tillfredsställelse – kunskap och vetande ger oss ett rikare liv.
Vi tar vår tillflykt tlll en av de många keramikverkstäderna – därinne är det svalt och behagligt. En mystisk vadarfågel med graciöst böjd hals sneglar på oss från krus och fat. Den håller något litet och runt i näbben. Ett bär? En pärla?