Igår kväll hittade jag en intressant kommentar till det inlägg i skoldebatten jag förde in i bloggen den 24.4. Här är kommentaren:
”Det där dumma resonemanget känner jag igen. Min dotter läste en internationell plugglinje på gymnasiet, International Baccalaureate, där ambitiösa och studieinriktade elever samlades och pluggade hårt. Betygen sattes av lärare i andra länder och världsdelar, proven skickades runt till olika ställen för att de skulle bli så rättvisa som möjligt. Konstigt nog fick eleverna bra betyg, vilket Skolstyrelsen tyckte var orättvist. Därför bestämde de att sänka värdet på IB-elevernas betyg i jämförelse med de vanliga svenska.
Därför har nu till exempel en kille från min dotters klass jättesvårt att ta sig in på läkarlinjen, och IB-klasserna krymper för att färre vågar gå där (satsa stenhårt tre år i en annan klass är smartare taktik och ger idel MVG). Antagligen försvinner IB snart, åtminstone i Umeå. Det är kanske det man vill?
Jag blir så innerligt trött på denna fördumning som brer ut sig över skolorna, hur småungar ska sitta och “forska” själva och hur kunskap hela tiden nedprioriteras. (”vaddå, man kan ju googla”)”
Det här är allvarligt.