Den fjärde dagen i Split gick vi upp ännu tidigare än dagen innan för vi skulle lämna tillbaka bilen som vi ställt av på ett ”svårt ställe”. Lite oroliga var vi väl på vägen dit. Skulle vi hitta stället? Skulle bilen stå kvar? Men allt gick bra och vi kunde efter förrättat ärende sätta oss och ta en kaffe vid havet – vid varsitt minimala bord.
Sedan gick vi till marknaden alldeles nära en av Diocletianuspalatsets murar, plockade ihop det vi behövde av frukt, nötter, bröd, ost och skinka och kanske lite mer än så. Och så slog vi oss ner i en riktig gobbabar och drack kaffe och öl och tittade på folklivet.
Hem till Varoš gick vi genom palatset, en lite märklig känsla var det allt att gå så där med matkassarna genom peristylen.
Sedan gick vi under apelsinträd i hopp om att någon frukt skulle släppa taget kring sin kvist, men nej, det ville sig inte och upp nådde vi inte.
Lite senare gick vi en runda bort mot arenan och stadens mindre turistiska kvarter och till slut befann vi oss i en ”park” som var en blandning av soptipp och hem för hemlösa katter. Vi hade hoppats hitta något bra lokalt värdshus men lyckades inte, så vi gick hem och åt våra egna saker. Vi funderade lite på dagen därpå som vi ville fylla med lite mer än denna ”mellandag” och hade någon vag idé om att åka ut till någon av öarna, men färjornas tidtabeller var inte så lockande. Till sist gick jag ner till stationen med Miki för att kolla om det inte fanns några lokaltåg, även om internet förnekade detta. Och se där, det fanns rätt många tåg till Solin och de olika Kaštela. Upptäckten gjorde mig upprymd – verkligheten finns bakom ryggen på nätet! Jag gick hem igen och berättade för Rudolf om mitt fynd och vi bestämde oss för att åka till Solin dagen därpå.
På kvällen gick vi som vanligt förbi den där avlånga platsen ovanför havet med isbana, festplats med mat och dryck och dånande musik och sedan vidare ner till Riva.