Än en gång ser jag Bibliotekstjänst missbruka sin roll som vägledande för de svenska bibliotekens inköp:
Angående nyöversättningen av Georg Büchners ”Woyzeck”, som för övrigt aldrig översatts till svenska i just denna version skriver marknadschefen på Bibliotekstjänst Annika Ahlgren så här:
BTJ recenserar inte verk som inte passar in i utbudet för Sveriges bibliotek, klassiker som redan är kända, eller titlar som inte håller tillräckligt hög kvalitet.
Betyder detta att eftersom ”Woyzeck” hör till ”klassiker som redan är kända”, så ska verket inte finnas på svenska bibliotek? Och hur vågar en tjänsteman från en serviceinrättning för bibliotekens inköp uttala sig så här om vad som ”passar i utbudet för Sveriges bibliotek”? Vad är detta för en trångsynt förmätenhet?
I stället för en recension har man fällt in redaktionsnotis i Btj-häftet. Förutom att ange några formella fakta om boken skriver man så här i denna:
Woyzeck av Georg Büchner (1813–37) är en av de oftast framförda och mest inflytelserika pjäserna i den tyskspråkiga teaterrepertoarens historia. Berättelsen om den ensamme soldaten Franz Woyzeck som i ett anfall av svartsjuka mördar sin älskade Marie, är ännu i våra dagar i hög grad levande – bl.a. lät Steve Sem-Sandberg 2019 historien om Woyzeck växa ut till romanen W. – Red
Denna notis talar så vitt jag kan se emot det Ahlgren påstår. För inte kan någon väl mena att ”en av de oftast framförda och mest inflytelserika pjäserna i den tyskspråkiga teaterrepertoarens historia” inte passar i svensk nyöversättning på svenska bibliotek?
°°
Det är sannolikt meningslöst att vända sig till Bibliotekstjänst om detta, så nu undrar jag vad det kan finnas för institutioner i Sverige som skyddar biblioteken. Jag börjar med att läsa upp ett ställe i bibliotekslagen:
Sveriges nuvarande bibliotekslag (2013:801) trädde i kraft 1 januari 2014, och sätter ramarna för verksamheten vid landets offentligt finansierade bibliotek.
I lagen står att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Lagen knyter på så sätt an till hur bibliotekens grundläggande uppdrag uttrycks i internationella sammanhang, till exempel i IFLA:s och Unesco:s olika biblioteksmanifest.
Jag tycker mig se att i det ovannämnda fallet handlar om en avvikelse från att ha som mål ”att bidra till kunskapsförmedling”. Detta kan vara värt att fundera på.
Men vart kan man vända sig för stävja denna förflackning och uttunning av de svenska bibliotekens utbud? Kungliga Biblioteket? Svenska Akademien? Statens kulturråd?
Boken ingår i obligatorisk litteratur att läsa på universitetet i Lund (ty 31-60 HP) och det säger väl en del? Heja dig!
Tack Sara, sprid gärna detta! Och har du idéer om vart jag kan vända mig så tar jag mer än gärna emot dem.
BTJ är sedan många år en verksamhet som är djupt infiltrerad av identitetstänkande, Camilla Läckberg-banalitet och annan kulturförstörelse. Att de skulle vilja ta i klassiker eller samtida, viktig litteratur är bara en dröm. Biblioteken – alla de små filialerna och andra utanför de centrala – har sedan länge fungerat som sittplatser för läsning av svensk och utländsk press, kopiering av handlingar och hyllor fulla av det banalast tänkbara. Bibliotekspersonalen får i sin utbildning större kunskap om digitala verktyg än om litteratur (som kallas ”böcker”). Jag är ledsen att du drabbats av det så här brutalt Bodil. Det är fruktansvärda och totalitär tankar som avspeglas i dessa ord: ”BTJ recenserar inte verk som inte passar in i utbudet för Sveriges bibliotek”
Vi är många som vet vad de innebär. Jag slutade skicka mina egna böcker för recension runt 2005. Meningslöst var och är det.
Thomas, jag tycker att det mest utmärkande draget hos Btj är dumhet. Jag ska göra vad jag kan för att bekämpa organisationen nu när jag verkar ha fått tillbaka internet. Jag ska inte vända mig till Btj mer utan jag tänker tala med sådana som sitter högre upp. Btj är ju trots allt bara ett slags hjälpgumma för inköp.