Fuskvalens märkliga charm

Med risk för att bli tagen i upptuktelse eller utskälld för okunnighet eller naivitet från mer än ett håll måste jag ändå ställa den här frågan. Varför är det alls något att ta för en handling av någon som helst betydelse, detta att ryssarna ställer till med ”folkomröstningar” i områden som de tillfälligt har skaffat sig ett slags brutal makt över? Omröstningar under vapenhot och andra hot. Varför tycker den civiliserade delen av världen att detta är något att över huvud taget notera? Eller varför tycker man att det kan vara något man kan behöva rätta sig efter? Varför hålls det, om man alls ska nämna det, inte bara fram som ytterligare ett ryskt brott?

Jag häpnar över att man i den fria eller civiliserade världen är så mån om att följa regler som öppnar dörrarna för ondskans framfart. Annars kan man vara nog så långsam eller tveksam eller plötsligt ”sträng” och ”hård” som exempelvis när Ukraina vill försvara sina sönderbombade städer på plats. Då hötter Amnesty och FN med pekfingret och häver ur sig floskler. Har detta med mod att göra eller snarare brist på mod? Den fria världen följer gärna alla regler om regeln inte riktas mot någon som föraktar alla regler. Varför är den icke-onda sidan så feg?

Att bomber och väpnade angrepp inte går att bortse ifrån utan måste tas på allvar förstår jag lika väl som någon annan, men dessa motbjudande teaterföreställningar, varför röner de någon som helst uppmärksamhet?

Kommentera