Oftare än ofta tror sig människor tala om Ukraina medan de i stället, i ett slags kolonialmaktsblindhet, nästan enbart talar om Ryssland, USA, Nato, EU. Det är alltför få som inser att det viktigaste och mest angelägna perspektivet på Ukraina är det ukrainska.
Många kommer med fördömanden av kolonialismen, men var finns dessa fördömanden när det gäller Ukraina? Man talar gärna om ”den koloniala” blicken, men sitter den inte nu plötsligt i den talandes egna ögon?
Och: Ukraina är ett stort och betydelsefullt land som frivilligt har avstått från kärnvapen. När kommer det någon uppskattning för detta från annars hängivna kärnvapenmotståndare? Det kommer ingen eller nästan ingen, utan i stället krav eller förväntningar på att Ukraina – för världens skull – ska huka sig under det ryska kärnvapenhotet, som ”tyvärr” finns.
