Canal Grande och en senkommen upptäckt

Under dagarna i Trieste gick jag eller vi förstås också längs Canal Grande ibland när det inte var för hett. I Trieste går jag alltid längs Canal Grande och detta vatten hör till mina första triestinska minnen. Rudolf och jag funderade lite över hur båtarna kommer från kanalen till havet eller tvärtom. Just nu ser det omöjligt ut. Alex, som ju bor här, sa att man förflyttar sig eller dem vid lågvatten. Ja, så måste det väl vara, för nu kommer bara undervattensfarkoster under bron. Vi skrattade lite åt hur korkat Caffè Illy där framme vid bron är, som inte förstår att man måste ha kunnig personal i detta skyltfönster mot världen och jag skämdes lite över att jag aldrig skickade det där klagobrevet om en hopplös caffè shakerato förra sommaren. Viktigt? Ja och nej. Men Illy ska vara Illy. Annars… Strax där intill ser ni i alla fall det mäktiga Palazzo Gopcevich med sin vackert milt mönstrade fasad.

Och nu när jag sitter här i mitt kök på Kornatska gläder jag mig åt en upptäckt som från och med nu kommer att göra mitt liv lättare: Det är helt oviktigt att övertyga meningsmotståndare, det går lika bra och lätt som att spotta ut en kärna att veta att jag aldrig kommer att bli förstådd på det sätt som jag en gång ville eller drömde om. Och de saker jag tycker jag gjort väl behöver alls inget erkännande. Vad gör det om tusen år eller hundra? Eller ens nästa år? Detta är så lugnande. Marken under fötterna bär mig väl och ännu en bit.

Jag lutar mig ut genom fönstret: Fikonträdets stora löv ser heta ut och jag kan med blotta ögat se hur tvätten torkar på den långa linan under mig.

2 kommentarer till “Canal Grande och en senkommen upptäckt”

  1. Hej Bodil, det var länge sedan, men jag har följt dina sommarturer. Det är fantastiska, ”flyktiga” bilder du lägger ut. Putinfascismen fortsätter mala sönder Ukraina och jag tänker på det du skriver här:

    ”Det är helt oviktigt att övertyga meningsmotståndare, det går lika bra och lätt som att spotta ut en kärna att veta att jag aldrig kommer att bli förstådd på det sätt som jag en gång ville eller drömde om.”

    Det är lätt att instämma i. Ändå ville jag tro att det är viktiga att berätta sanningen om det som pågår och att man – du! – därmed bidrar till bättre kunskap. Meningsmotståndaren är den han är, med den osäkra iakttagaren, inte minst i Sverige med alla statliga lögnmedier, kan ta intryck av sanningen.

    Du vet att jag alltid är glad att du skriver, rakt på sak, sant och med passion!

  2. Tack Thomas, jag uttryckte mig nog inte så klart som jag hade bort där. Egentligen tänkte jag på andra saker när jag sa det där och i efterhand slog det mig att jag borde ha lagt till ”utom när det gäller Rysslands våldtäkt på Ukraina”, men då hade jag kanske också bort lägga till fler saker, så jag lät det vara och tänkte att ”jag vet ju ändå vad jag menar”. (Här är väldigt varmt och jag har gått igenom en galen dag kring transporten av mina böcker hit – ett fantastiskt polskt företag, men alla banksakerna, siffrorna och koderna höll på att äta upp mig.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *