Vänstern värre än SD när det gäller bindningarna till Ryssland

Ganska länge har jag iakttagit detta och någon gång har jag skrivit om det, men nu är det nog dags att säga det med kraft. Vänstern (nej, inte ”vilken vänster?”) har större problem med att fördöma Rysslands brottsliga anfallskrig i Ukraina än SD (och ska vi fråga ”vilken vänster?” måste vi i så fall ställa samma fråga om SD). Vänstern i Sverige gömmer sig bakom SD för att dölja att man inte helhjärtat står på Ukrainas sida, att man inte helhjärtat står på offrets sida mot förövaren. Helhjärtat betyder helhjärtat. Här följer några signifikanta utdrag ur Janne Josefssons rapportering om första majtågen i Göteborg för DN:

”Jag frågar några ungdomar som säljer tidningen Revolution och säger att de inte vill ta ställning.
– Va, varför inte? frågar jag.

De svarar att det är komplext, att det inte går att peka ut Ryssland som skyldiga. Ukraina har gjort sådant som fått Putin att reagera, säger en av dem.

Jag blir mållös och samtidigt mörkrädd. De som säger sig solidarisera med svaga och utsatta är nu blinda för vad som sker i Europa.”

Vänsterpartiets tåg:

”Men nej. Det långa tåget som går längs Vasa­gatan mot Gustav Adolfs torg tar upp helt andra saker, kanske inte oviktiga. Inga flaggor från Ukraina, inte en talkör mot det pågående, ­brutala, olagliga kriget. En hemmagjord banderoll, ser jag.”

”Sedan kommer Kommunistiska Partiet och där vajar röda flaggor med hammaren och skäran som om tiden stått stilla. De är inte så många, flera vinkar till mig att jag ska gå med. Jag känner en del. Totalt tyst om Ukraina. Inget annat att vänta, tänker jag.”

”Ukraina och deras president Zelenskyj är inte att lita på, får jag till svar.”

”Jag går tillbaka till Järntorget. Socialdemokraterna marscherar som sista tåg, som vanligt upp till Götaplatsen. Nu ser jag flera komma med ihoprullade blågula fanor. Är de svenska? frågar jag några fackliga förtroendevalda i metallfacket.
– Nej, det är ukrainska flaggor.”

”Detta socialdemokratiska första maj-tåg hade cirka 800 deltagare. Mest bestående av partifunktionärer, ombudsmän, förtroendevalda och deras anhöriga. Det i särklass minsta någonsin. Kan vara bland de sista.

Sammanfattningsvis om första maj, detta år av krig i Europa känns ju Eurovision mer relevant än tågen. Där fick åtminstone Ukraina ett erkännande och Putin en käftsmäll.”

(Hela artikeln kommer i en kommentar.)

En kommentar till “Vänstern värre än SD när det gäller bindningarna till Ryssland”

  1. Janne Josefsson: Solidariteten med Ukraina lyste med sin frånvaro i vänsterns första maj-tåg
    Under första maj var det ont om ukrainska flaggor på gatorna. Janne Josefsson pratar med människor i demonstrationstågen och frågar dem vad det beror på – och får en del oroväckande svar.
    Det är första maj i år. Jag är i stan, i Göteborg, och tar mig tidigt mot Järntorget för att se för­beredelserna för alla demonstrationståg som utgår härifrån. Flera olika kommunistiska och marxistiska bås står uppställda med tidningar och böcker, till och med den röda flaggan med hammaren och skäran finns där.
    Första mötet hålls på Masthuggstorget, alldeles intill. Det är syndikalisterna som alltid hedrar de Spanienfrivilliga, som på trettiotalet slogs mot både kommunismen och fascismen.
    Jan Hammarlund sjunger gamla sånger, talare av olika slag pratar om gamla tider. Det känns unket och världsfrånvänt. I dessa tider. Några, bland annat ledningen för Svenska Hamnarbetar­förbundet står och lyssnar. Jag säger till dem att det var bra att de bojkottade ryska fartyg, även om det inte kanske fick så stora effekter.
    – Kul att du gillar oss, säger ordföranden, det har du inte alltid gjort.
    Jag undrar varför inte talarna tar upp det ­viktiga världsläget i dag och kriget mot Ukraina.
    När tåget marscherar mot Bältesspännarparken ser jag inga flaggor eller plakat, inte ens talkörer om solidaritet med folket i Ukraina.
    Jag frågar några ungdomar som säljer tidningen Revolution och säger att de inte vill ta ställning.
    – Va, varför inte? frågar jag.
    De svarar att det är komplext, att det inte går att peka ut Ryssland som skyldiga. Ukraina har gjort sådant som fått Putin att reagera, säger en av dem.
    Jag blir mållös och samtidigt mörkrädd. De som säger sig solidarisera med svaga och utsatta är nu blinda för vad som sker i Europa.
    Nästa tåg är Vänsterpartiet, som sen flera år är det absolut största första maj-tåget i Göteborg. Partiledaren Nooshi Dadgostar har ju ändå uttalat att ”Putin brutalt invaderat Ukraina”. Även om partiet in i det sista försvarade Sovjetkommunismen måste väl nu år 2022 skam gå på torra land om inga ukrainska flaggor finns i tåget. Talkörer kommer väl att höras som skriker ut mot Rysslands krig eller banderoller vecklas ut om solidariteten med Ukraina och krigets offer?
    Men nej. Det långa tåget som går längs Vasa­gatan mot Gustav Adolfs torg tar upp helt andra saker, kanske inte oviktiga. Inga flaggor från Ukraina, inte en talkör mot det pågående, ­brutala, olagliga kriget. En hemmagjord banderoll, ser jag.
    Hur är det möjligt? Jag frågar några som går i tåget.
    – Ja, när du säger det så kan vi hålla med om att det är svagt och märkligt, säger två kvinnor.
    En annan bryter av och tycker att min fråga är olämplig och förstör den fina stämning som finns på Gustav Adolfs torg.
    Sedan kommer Kommunistiska Partiet och där vajar röda flaggor med hammaren och skäran som om tiden stått stilla. De är inte så många, flera vinkar till mig att jag ska gå med. Jag känner en del. Totalt tyst om Ukraina. Inget annat att vänta, tänker jag.
    En jag pratar med säger att det är CIA och Nato som ligger bakom propagandan om kriget i Ukraina.
    Några före detta journalistkollegor som jag träffar, gamla kommunister, reagerar när jag använder ordet ”folkmord” om Rysslands krig och invasion.
    – Jo, rent formellt kanske det inte är det, men kom igen, försöker jag i ren förtvivlan.
    Ukraina och deras president Zelenskyj är inte att lita på, får jag till svar.
    Jag går tillbaka till Järntorget. Socialdemokraterna marscherar som sista tåg, som vanligt upp till Götaplatsen. Nu ser jag flera komma med ihoprullade blågula fanor. Är de svenska? frågar jag några fackliga förtroendevalda i metallfacket.
    – Nej, det är ukrainska flaggor.
    – Vad underbart. Ni är de enda i tågen som tar upp kriget i Ukraina, säger jag när jag möter Jonas Attenius, oppositionsråd för Socialdemokraterna i Göteborg.
    – Tack Janne, svarar han och ser belåten ut.
    – Men i övrigt, de senaste 30 åren av er politik har verkligen inte gynnat de sämst ställda i landet? kan jag inte låta bli att fråga, eller snarare påstå.
    – Nej, jag håller med dig. Det är inget jag är stolt över, säger Attenius.
    Detta socialdemokratiska första maj-tåg hade cirka 800 deltagare. Mest bestående av partifunktionärer, ombudsmän, förtroendevalda och deras anhöriga. Det i särklass minsta någonsin. Kan vara bland de sista.
    Sammanfattningsvis om första maj, detta år av krig i Europa känns ju Eurovision mer relevant än tågen. Där fick åtminstone Ukraina ett erkännande och Putin en käftsmäll.

    Janne Josefsson

Kommentera