Ryssarnas folkmord i Ukraina fortsätter. Också här i den fria världen har vi nu rätt många som villigt arbetar för putin. Jag har gjort det till en av mina uppgifter att undersöka texter skrivna av den här sortens människor. En vän visade mig nyss på en text från ”Bevara alliansfriheten”, en text skriven av Anders Björnsson. Kanske känner någon av er igen namnet. Eller uppsynen.
Låt oss nu först läsa igenom hela texten, den är kort och okomplicerad:
Systemskifte på gång?
(3 maj, 2022)
Ett kuriöst argument mot en folkomröstning om en svensk Nato-ansökan är, att Ryssland skulle kunna intervenera och desinformera i kampanjen, oklart hur. Ständigt dessa ryssar! Andra intervenerar och desinformerar ju aldrig, inte sant? Annars har man trott, att den fria debatten och åsiktsbildningen, den kritiska journalistiken, den obestickliga ämbetsmannakulturen eller kort sagt: det personliga kuraget skulle utgöra ett värn mot sådana fasoner.
Men tydligen är den svenska demokratin, bergfast förankrad i det nationella medvetandet och i medborgarsamhällets praxis, som vi trodde, ändå så skröplig, att den inte är kapabel till självförsvar. Vi får tänka oss, att skribenter, byråkrater, förtroendevalda, tjänstemän, fackföreningsfolk med flera är så genuint korrupta eller genomkorkade, att de skulle vara beredda att gå främmande makt till handa i en vital politisk fråga. Det stämmer inte med empiri. Det stämmer inte heller med vår föreställning om att svenskar slåss för Sverige, inte för annat land.
En bred diskussion, omfattande hela vårt folk, människor av alla kön och etniciteter, religiositeter, politiska bekännelser, olika generationer, när det gäller nationens framtid, kan – enligt vår mening – endast förstärka och fördjupa känslan för fosterlandets väl. Här är varken romare eller grek, varken höger eller vänster. Här är du och jag. Här finns en gemenskap. Nu sätter statsmakten ned foten. Måste vi då inte också fråga oss, vilka andra ärenden, vilkas utgång påverkar vår dagliga och fortsatta existens, som måste undandras offentlighet och genomlysning?
Nato-frågan tenderar att leda till ett systemskifte av mycket obehaglig art. Så fort något viktigt är på tapeten, ska sekretess råda. Någon däremot?
OK, nu vet vi vad det står här. Dags att titta på några utsnitt. Jag vill börja med mening två och tre.
Ständigt dessa ryssar! Andra intervenerar och desinformerar ju aldrig, inte sant?
Vad? Björnsson tycker att det finns anledning att peka på andra än ryssarna efter veckor och månader av folkmord och förstörelse som går under namnet ”specialoperation”, efter lögnerna om Butja, Irpin, Mariupol, Mykolajiv, Borodjanka etc etc, efter lögnerna om koncentrationslägren, slakthusen, tortyrkamrarna dessutom dagen efter att Lavrov gjort sitt nesliga antisemitiska utfall mot Zelensky? Och inte tror jag han syftar på Nordkorea när han säger detta. Nej, det är säkert ett lugnt land på hans karta.
Jag tar den sista raden i det första stycket lite snabbt. Den lyder så här:
det personliga kuraget skulle utgöra ett värn mot sådana fasoner.
Och är kopplad till ”Annars hade man trott (att)”. Han kallar det alltså ”fasoner” att inte lita på Ryssland idag. Nej, vad ska man säga om detta? Inget, antagligen.
I andra stycket ägnar sig Björnsson åt uppräkningar av kategorier som ” skribenter, byråkrater, förtroendevalda, tjänstemän, fackföreningsfolk” för att sedan antyda att representanterna för dessa väl inte kan vara så korrupta eller ”genomkorkade” att de går ”främmande makt till handa i en vital politisk fråga”. Tja, möjligt. Tur i alla fall att han tycker att Ryssland är ”främmande makt”.
I direkt anslutning till detta kommer den här raden:
Det stämmer inte med empiri. Det stämmer inte heller med vår föreställning om att svenskar slåss för Sverige, inte för annat land.
Betyder detta att om Ryssland ändå – trots att vi inte bör vara misstänksamma mot Ryssland – skulle vilja påverka Sverige till att inte gå med i Nato, så låter vi oss inte påverkas eftersom vi har en ”föreställning om att svenskar slåss för Sverige, inte för annat land”? Men vad betyder det då? Att vi för att vi aldrig vill stödja någon annan inte kommer att lyda Ryssland när Ryssland säger att vi inte ska stödja någon annan?
I tredje stycket vill Björnsson ha en ” bred diskussion, omfattande hela vårt folk, människor av alla kön och etniciteter, religiositeter, politiska bekännelser, olika generationer”. Fick han med allt där? Vad är förresten ”religiositeter”? Men ormarna då eller flugorna? Jaså, inte människor? Sedan fortsätter han med att babbla lite och använder delvis felaktiga citat, men vem bryr sig?
Här är varken romare eller grek, varken höger eller vänster. Här är du och jag.
Påminner lite om den där sången: ”Här sitter du, här sitter jag och här sitter trallala.” Ja, det är nog trallala som sitter där och frågar sig ”vilka andra ärenden, vilkas utgång påverkar vår dagliga och fortsatta existens, som måste undandras offentlighet och genomlysning?”.
Nå, slutklämmen i det björnssonska alstret lyder så här:
Nato-frågan tenderar att leda till ett systemskifte av mycket obehaglig art. Så fort något viktigt är på tapeten, ska sekretess råda. Någon däremot?
”Tenderar” är ju ett lite försiktigt ord men ”systemskifte” låter väl allvarligt, särskilt med tillägget ”obehagligt. Från vilket system till vilket annat, vill jag veta. Andra meningen lyder: ” Så fort något viktigt är på tapeten, ska sekretess råda.” Är detta före skiftet eller efter? Det låter som före och i så fall vore det bra med ett skifte, kanske? Den avslutande retoriska frågan kan man läsa på rätt många sätt, så den verkar inte betyda något särskilt. Kanske trallala…